Aftonbladet – 13 augusti 1845, sida 2

cause celebre, som Hr M. behagar kalla sin diktDå K. M., utan afseende på det jag till Hr doktorns fördel i underdånighet framställt, nådigst funnit, att det, i strid med författningar och riktiga förvalt ningsåsigter, icke gick an att låta ett arfvode för cit förordnande som Hr M. var urståndsatt att fullgöra, fortfarande utgå, och sålunda på ett byggn tillskapa en betydlig pension åt en person drig innehaft tjenst på stat och derföre sakuar all annan rätt till pension eller understöd af sti:en, än den medlidandet honom til!dömer, och K. M. derföre anbefallt, att förordnandet skall upphöra :7 detta en ätgärd, som allmänheten långt ifrån at: unna klandra, måste erkänna vara fullkomligt rik::s. När K. M. derjemte, af vanlig mildhet, tilldelat ir M. det biträde staten under sådane förhållanisn kan bestå, så lärer ingen orättvisa vara begängen och den nådiga åtgärden befinnas så enkel, rätts: ig och välbetänkt, att deraf lika litet, som af inq:arteringen på Carlsborg, ämne kan hämtas till näsor cause celebre, ehuru många dikter Hr M. ock må i nanna saga inoch hopväfva. Till upplysningarnes fuliständigande må äfs: x här införas min underd. skrifvelse af d. 4 April d. å. Den lyder sålunda: Till underdånig åtlydnad af E. K. M:s under d. 21 sistl. Januari mig gifna nådiga befallning att imkomma med vederbörligt intyg om f. d. sjutbusläkaren på Carlsborg, doktor Marins, enski Ida örmögenhetsvilkor, på det E. K. M. derefter mi jomma i tillfälle att pröfva, huruvida, med afseende å Marins berömliga tjenstgöring under helsotillståndet och: iråkade ömkansvärda belägenhet, samt hans ;mförmälda förmåga att, oaktadt sitt sjukdomstiilsiånd, kunna i någon mån uti läkarevården inom stningen deltaga, något arfvode eller understöd m: unna honom af allmänna medel tilldelas, får j.;z härhosunderdånigast inlemna det betyg, som kunst från Marin erhållas, och hvaraf nogsamt synes, att han är i ett utblottadt tillstånd, med stort behof a: något understöd af allmänna medel, emedan den inkomst han möjligtvis genom råds meddelande från sjutkbädden kan förvärfva, i anseende till hans eget sjukliga tillstånd blir både för osäkert och för obetydligt kunna till dess bergning förslå. Då E. K s da icke saknar anledning att med afseenie på den beklagansvärda belägenhet hvari Marin efter f cra års nitisk och duglig tjenstgöring råkat, nådigsi ttdela honom ett arfvode eller understöd af alimärsa medel, vågar jag i djupaste underdånighet arhilla, att såsom villkor för åtnjutandet deraf, honom m:utec åläggas, att så snart hans sjukdomstillstånd under i stundande sommar sådant tillåter, flytta till ort efter eget val, der ständigt läkarebiträde saknas.nSkälen till denna underdäniga anhållan att sedan en duglig ordinarie läkare blifvit på Carlshorg anställd, är det obetydliga biträde, Marin der sam lemna, af ringa värde, och då den ordinarie aren billigtvis påräknat att genom inkomsten af son på stället och i orten tillgängliga praktik förbatira sina vilkor, böra anledningar att skilja honom d: 0, äfvensom till alla ordningen störande tvister, förekommas, hvarjemte icke allenast Marin på cn ort, som saknar ständig läkare, hvilket torde vera 1indelsen med de flesta små städer i de kring ts rg tillgränsande provinser, kan vara till vida större nytta, än på Carlsborg, utan äfven på en : : ort bör kunna påräkna större rådfrågan och siicdos äfven större inkomst. — Men äfven utom dessa i Marins eget intresse verkande skäl, anser jag, pi rund af vunnen erfarenhet, det vara nyttigt för ord: sen på stället, att Marin, sedan ban nu blifvit en: cigad från sin tjenst och sålunda upphört att Y::z rkastad någons befäl, icke der qvarstannar ke får någon anledning, att af den nåd, E. ts. Maj:t kan täckas visa honom, söka stöd för rättighet att på Carlsborg qvarblifva, på sätt ban möjlig ren skulle kunna ästunda. Af yttranden i denna underdiniga skrifvelse har Hr M. tagit sig anledning att förebrå mig bri:tinde logik. Men den, som behagar läsa riktigt icke misstyda, lär nog kunna uppfatta: att om on läkare, som under :längre tid njutit anseende af skicklighet, såsom t. ex. Hr M., funnes på Carlsborg. sj31 det blifva svärt för en extra läkare, isynnerhet ow han icke har rykte om större duglighet, att tilivinna sig förtroende, och i följd deraf mäste tillfälle för honom brista, att genom enskild praktik vinns cn mera tillfredsställande inkomst än traktamenterna, som endast utgöra 486: 32. I den mån en sådan extra läkare vore mindre duglig eller så ansåges. elior icke kunde verkställa chirurgiska operationer, var na ligtvis allt biträde, Hr M. från sin sjukbäsvd hunnat lemna, af värde, hvilket jag också erkänt. men i samma stund Carlsborg erhölle en tjenstgörande läkare, som är fullt vuxen sin befattning och i skicklighet jemngod med, om ej möjligen öfverträftande Hr M., är det begripligt, att dennes biträde icke mer skulle behöfvas, och således för sjukvärden der blefve af föga värde. Jag vill förmoda, att detta innebär all erforderlig logik. Och nu, blott några anmärkningar vid Hr M:s framställning af ädelmodet att skänka kapten Kleen sitt läkarebiträde. Då jag har tillräckliger ådagalagt, att kapten Kleen är alldeles främmande för den åtgärd, som skiljt Hr M. frän Carisbor Hr M. icke kunnat anföra något annat bevis på ka Kleens förföljelse, .än den af Hr M. vanställda inqvarteringsåtgärden, och man både af anallets bitterhet och af Hr M:s skicklighet, att annars icke lemna någon för ändamälet gynnande omständighet obegagnad, har rätt att antaga, det flera etter bättre bevis icke kunnat åstadkommas, så måste hvar och en inse, att kapten Kleens föregifna förföljelse icke med tungan, och fann ändtligen att taekorna — bestodo af zink. Hela kommersen grundade sig således på kontrahenternes afsigt att öfverträfra hvar