Aftonbladet – 9 augusti 1845, sida 2

— Alla Måndagar och Thorsdagar, mellan kl. 10 och 2, ser man nu en mängd nyfikna trängas i det så kallade stenmuseum på slottet, för att betrakta Fogelbergs Thor och Balder, hans (vå sednaste konstverk, som nyss hitkommit från Italien, med fregatten Josephina. De påkalla likväl någonting mera än blotta nyfikenhetens blickar; de förtjena att studeras och begrundas, såsom, i visst hänseende, de största märkvärdigheter den nyare plastiska konsten frambragt, när de nemligen skådas i förening med Odens bild, af samma hand. Man får ej glömma alt dessa tre bilder utgöra denna konsts första uppenbarelser ur den nordiska gudasagan, och framställa tull åskådning den Skandinaviska mythologiens tre mest dyrkade gudamakter. Första blicken på dem söger ock, att man här har framför sig konstalster af ctt alldeles nytt slag: nya till sin srundidt, och jemnförliga med den grekiska konstens verk blo:t i afseende på de af denna fastställda lagarne för skönhetsidealet, dem konstnärn ifven här lika mycket ställt sig till efterrättelse, som när haniren grekisk stil bildade Venus med Amor och Apollo med lyran, hvilka man har tillfälle att betrakta på samma gång, till jemnförelse. allt annat har han gått sin egen väg, lika obeträdd af någon föregångare, som den Fidias tog, när han afvek från de fordna Dedaliska traditionerna efter österlandets bildsymbolik, hvilka mer eller mindre herrskade i all plastik före honom och innan Grekerna skådat hans Pa!lasbilder och hans Zevs. Originalitet var för den skandinaviske konstnärn ctt lika oeftergifligt vilkor nu, som för den grekiske fordom; begge hade till uppgift att, med förbigående af prestsymbolikens vidunder, söka förkroppsliga hvad som föresväfvat skalderna, under deras vackraste ingifvelser. Det är en egen tillfällighet, att icke mer än två bland de mythologiska systemer, som herrskat i Europa, finnas bevarade genom skriftliga urkunder, och att dessa två härstamma från Grekland och Skandinavien. Deraf har också blifvit en följd, att någon plastisk framställning efter andra gudasasor än den grekiska, och på samma grund som Fidias lade, icke har blifvit försökt af den konst han utvecklade; ty, som man vet, så var äfven den romerska plastiken blott ett lån från Grekland, så länge den bildade samma olympiska väsen med förändrade namn, och ej antingen återgick till den österländska symboliken, såsom t. ex. i Janusbilderna, eller skapade allegorier, okända för Olympen, såsom Fortuna, Roma, m. m., eller lånade