Aftonbladet – 9 augusti 1845, sida 2

oduglig till afvelsdjur; derigenom tvingar egennyttan innehafvaren att vårda och föda kalfvarne väl, för att få dem så mycket bättre betalte, ty de komma att utgöra hans hufvudsakliga inkomst. Vinsten af mjölken får man icke beräkna för högt, ty kalfvarne medtaga en stor del deraf, om de skola födas väl. Kostnaden för de ädla djurens underhåll blir säkert större än mången på förhand kan beräkna, fodret är ofta otillräckligt i Sverige för vår vanliga boskap, hvad skall det då blifva för mera drygfödda djur? Spanmålsförrådet måste säkert tillgripas. På de egendomar, der större fårbjordar af ädlare djur underhållas, medtaga de nästan alit hvad jorden gifver, så att behållningen på dem blir egendomens enda vinst; på lika sätt kommer det att blifva med holländerierna. Allt detta anföres icke för att nedsötta värdet af herr Norlings och herr Odelbergs betänkanden, båda visa grundliga insigter och en mogen erfarenhet och förtjena den största uppmärksamhet. Att de icke vunnit den i landtbruksakademien bör icke räknas akademien i det hela till last. Det är förut näimndt, att de nya stadgarne äro dertill orsaken. Sekreterarens eller förvaltarens förslag måste nästan obetingadt antagas om de sjeifva icke godvilligt ändra det. Då nu detta blifvit en vanlig praxis så fordras en högre grad al mod och sjelfständighet, för att höja sin stämma, då man känner förut att den blir en ropande röst i öknen,. Det gifves blott ett enda medel, för att omkullkasta sekreterarens förslag, som är att begära votering; men om det härleder sig från modesti eller fruktan, allt nog detta sker sällan eller aldrig; ett annatskäl kan äfven gilvas dertill nemligen att de flesta, som vanligen bevista akademiens sammankomster, måtända icke så noga genomtänkt de ämnin som förekomma och dera! icke tilltro sig kunna uppgifva något bättre; det fordras icke så liten kännedom af föremålen för att i hast kunna skilja det dugliga rån det glimmande i lättfärdigheters laboratorium. Det blir i alla fall alltid det beqvämligaste att bugande emottaga sin silfver-jetton och stillatigande nicka sitt bifall. Landtbrukare. ROR OASAORDA