Aftonbladet – 9 augusti 1845, sida 2

StlelnatL Cllici AlCla fervVIlKL all MYGG IM VUtIUTIR uppgifver? Ofversättningen af orden i den engelska skriften liknar mycket svenska ladugårdspigornas uttryck om deras foderordning då de, utan kontroll ega fritt tillträde till förråderna. Månne man icke äfven dervid kunde anföra: Att bedöma kons mjölkafkastning efter dessa faktorer, är i sanning förlorad mödar. Låtom oss imedlertid kasta en blick på herr Norlings anmärkningar, som icke blifvit besvarade af herr Nathorst, ehuru de icke förtjena en mindre uppmärksamhet än herr Odelbergs, och måhända blifva lika svåra att vederlägga. — Efter en kort inledning börjar herr Norling sålunda: Mot hela förslaget, som dock ej kan ändras, såsom fattadt af Konung och Ständer, talar min nöfvertygelse att icke Kronan utan private personer böra anlägga holländerierna. Staten bör endast uppmuntra och belöna det bästa som produceras. Erfarenheten visar äfven, att åtskilliga private införskrifvit och redan bibehållit nädel boskapsrace, såväl från England som från Danmark, Tyskland och Holland, så att för närvarande i riket finnes ej obetydlig tillgång på redan aklimatiserade, för ändamålet tjenlige, för lokalen passande, ypperlige boskapsdjur. Derefter uppräknes icke mindre än 8 ställen der engelska racer finnas, samt många ställen der andra utländska racer underhållas; denna förteckning slutar med underrättelsen att under denna sommar har man att hitförvänta icke mindre än ptre skeppslaster boskapsdjur från Jutland, Holstein och Holland. Derefter anförer herr Norling detsamma som herr Odelberg: Fäderneslandets åkerbruk i allmänhet står sannerligen icke vännu på den punkt i afseende på fodertillgångarne, att en sådan vidtomfattande boskapsförädling skulle kunna företagas på en gång utan stor våda för företaget,. Derefter anföres nödvändigheten att, ,ifall införskrifning måste ske, de inköpte djuren äro friska; och derefter uppnämnas de sjukdomar, som kunna inkomma medi utländska djur, och hvilka kunna göra stor förödelse. Inga kor, endast qvigor böra införskrifvas;! vanligen säljer man ingen god ko; men väl hennes afföda; qvigorne äro lätta att transportera och kunna passera genom luckan i skeppet, behöfva icke mjölkas under vägen, vänjas lättare vid vårt klimat, våra ladugårdar, foder och öfrige förhållanden. Aldern kännes lätteligen på, hornen utan att behöfva anlita tänderna. ..... Bäst torde vara att låta uppköpet verkställas på pköpmansväg sålunda, att djuren blifva med den största noggrannhet undersökte vid mottagandet på svensk botten..... Svårligen finnes väl någon person af den förrmätenhet att han anser sig vuxen att ensam åtaga sig upphandlingen. Detta kan man med skäl kalla ett betänkande: som kunde tjena till ledning för Regeringen. Hvarje ord är en mening, som hvilar på kunskaper och svensk erfarenhet, hvilken ingen med skäl kan jäfva; oaktadt detta blef herr Norlings anförande icke lagdt till grund för akademiens utlåtande, fick icke en gång åtfölja detsamma såsom herr Norlings enskildta reservation. Herr Norling fortfar sålunda: För stamholländerierna anser jag en egen styrelse alldeles öfverflödig. De böra ställas under länets landthushållningssällskap och Konungens befallnivgshafvande. Tjenligaste platser för dessa! anstalter äro otvifvelsktigt landtbruks-instituterna, men i synnerhet de kongl. stuterierna. Erfarenheten vill så gerna här lyfta ett varnande finger och villrådigt fråga, månne icke herr Norling misstager sig? Såvida icke hans beräkning är alt bland onda ting välja det bsta. Hittills har det mästa om icke allt af landthushållning och ekonomiska handlingar, som berodt af en! egen styrelse, misslyckats, oaktadt staten underhållit en här af embetsmän och betjening, af alla slag, med löner, respenningar och dagtraktamenten, m. m. Den ryktbare skeppshandeln och hafretransportcn till Egypten, med många dylika företag, finnas ännu i friskt minne. Landtbruksinstituten hafva icke heller att skryta öfver nå-! got särdeles förtroende; derora vittnar Bonde-! ståndets anföranden under sistledne riksdag. Det! enda man med säkerhet har att vänta, såväl af en enskild styrelse som landtbruksinstituten, är, granna iårsberättelser och stora förhoppningar, och vid hvarje riksdag åtminstone begäran om nya anslag. Det vore i högsta grad enfaldigt att tro, att holländerierne skola bättre bära sin kostrad än institutens öfriga landtbruk. Hvad som är): säkert blir att skattdragaren får betala fiolerna. : Månne icke herr Odelberg snar något dylikt, : då han anförer: ,Tillgåpg till holländerierna och dess räkenskaper håller jag före icke bör kunna l: för vägras någon; i dessa alseenden ulöfvas kon-l. trollen säkrast af en flitigt besökande allmänhet): noch för holländeriernas innehafvare bör icke finnas något giltigt skäl att förvägra tillgång till det ena eller det andra. Insändaren tror helt: enkelt att holländerierna böra förläggas hos en-! skildte personer och ställas under i orten valdel edsvurne gode mäns öfverinseende, med allmän-: hetens rätt att fritt öfverse räkenskaperna ch : djurens vård. Om deremot holländerierna före-: nas med landtbruksinstituten eller ställas under en särskild styrelse kan vara samma sak, i båda fallen blifver allmänhetens kontroll mindre tillförlitlig, ty de förenämndes skryt stegrar alltid de sednares fordringar. Små holländerier,, säger herr Norling, skötas alltid bättre än de stora och han har rätt :!