Aftonbladet – 8 augusti 1845, sida 3

behjertande undseende, att man, i trotts af allvarli föresats att efter bästa förmåga sköta en ansvarsful befattning, beträdes med ett fel, dertill man icke ve terligen bidragit eller egt ringaste aning. Det äre annan art af fel, nemligen lögnen, hvilken, gömd de kryphål ljugaren söker, länge kan undanhålla dagsljuset. Till något sådant har jag, som redan så som ung militär hedrats med förmäns förtroende ej kunnat inför mina höga förmän göra mig förfal len. Kan landsgevaldigern Ekström, på samvete betyga sig lika skuldfri, vore väl. Emot honom upp träder ingen åklagare — ett undseende, som kansk en gång skulle sluta, om höga vederbörande vaksam skulle uppmärksamma huru han ställer sig gifna be fallningar och nödig pligt till efteriefnad. Van att när tillfälle dertill yppats, vara föremål för Ekström af högmod uppösta ovilja och ofta blottställd för hans af intet behof påkallade, anmärkningar, vore jag äl ven nu beredd att lemna åt glömskan hans skamlig förnekelse deraf, att jag med hans vetskap -och till stånd färdats sjövägen med den ifrågavarande trans porten; men emedan han härigenom icke allenast sök beröfva min familj en nödtorftig bergning, genor min förlust af en befattning, som jag efter bästa för stånd, och säkert med mera samvetsfrid än Ekström utöfvadt, och jemväl härtill kommer, att, genom Ek ströms förnekelse, allmänheten (se Aftonbladet för d 30:de sistl. Juli) ingifvits den föreställning, att ja: utan Ilofr företagit mig att föra arrestanterna sjö vägen; så finner jag mig föranlåten ödmjukast an hålla, att saken måtte vinna den utredning, som äj af behofvet. Fördenskull bönfaller jag hos Konun gens Befallningshafvande, det mig måtte vara tillåte styrka, att jag erhållit Ekströms tillstånd att sjölede: fångtransporten forsla, när Ekström sjelf denna som mar fängtransporten sjövägen till Waxholm atfärdat borde väl ensamt min uppgift vara förtjent af för troende; men jag vågar dock, till styrka derföre, å beropa såsom vittnen fånggevaldigern Sv. Johansson och skepparen å den storbåt, fångarne fördes, hvilke personer jag säledes ödmjukast yrkar mätte till kansliförhör i nämnde afseende varda inkallade. Slutligen värdes Konungens Befallningshafvande tillåta det min härutinnan förmenta försummelse måtte innan någon påföljd derföre mig ådömes, öfverlemnas till vederbörlig domstols ransakning. Stockholm d 1 Augusti 4845. Nils V. Bergström. Fånggeval diger. Efter uppläsandet häraf Resolverades , att då Bergström redan blifvit skiljd från den beattning han såsom fånggevaldiger i Stockholms lär innehaft, och målet derjemte blifvit till vederbörlig iomstol öfverlemnadt, för bestämmande till hvad vilare påföljd för Bergström hans olagliga förfarande vid fångforslingen till Waxholm d. 48 och 49 sist juli kan föranleda, finner Konungens Befallningshaf vande ej skäl att bifalla hans begäran om förhör mec änggevaldigern Johansson och den uti skriften om örmälde skeppare eller den ingifna skriften i öfrig till någon särskild åtgärd föranleda. Utsupra. In fidem. G. Östb:rg. TESTAT AES EAT ET TSEK IA TERESE KORET SS SALMINEN