Aftonbladet – 7 augusti 1845, sida 1

nn J— , WM ÄH nt nHonunv.h eu x v— m fv 8r8 År v , ÄfLL HL NS onpnmnub bn IDjUYl)ngSeee--nål för betjeningons nyfikenhet. Men, hemkomnen, följle hon modren till hennes kabinett och neddelade henne hvad Theador berättat om Hilma, amt bad att genast få skicka efter henne. Grefvinnan, som ännu aldrig nekat sin dotter en ön, men väl tillbakahillit hennes alltför hastiga dåer, gjorde så äfven nu, i det hon leende förde enne till soffan och sade: åtminstone kunna vi vänta en stund medan vi sätta oss ned och riktigt öfvertänka saken innan vi handla.n ! O, Mamnma,, utbrast den otåliga Amelie, pkom någ hvad den herrige skallen säger: beslut fd frå och handling är ett hos qvinnany Beslut och iandling, ja! — men innan man ager detta haslut måste man öfvertänka — när skall väl mn lilla Amelie lira sig detta! Åck, du får öfvertänka för mig, lilla ma uma! så slipper jag det långsamma handtverket. Och hon kastade smekande sina armar omkring medres hals och lutade sitt bufvad intill hennes, — det var en skön grupp för målaren. Den milda, alfvarliga modren — dottren, hvars eldiga sjil talade ur hvarje muskel — och dock den ötverlåtenhet ål den förras ledning, som lästes i den bliek hon fistade på modren under det hon väntade hennes svar. Men jag är ej alltid hos dig min) Amelie! och en tår nedföll på dottrens kind i det hon ännu innerligare trycktes till det noderliga hjertat. Då du är borta behölver ingen iänka mera för mig, sade Amelie med siker röst, och det låg en verlds salighet i den blick hvarmed dessa ord åtföjjles. Men lit oss nu icke mer tala om det der! Du gråter mamma? Förlåt mig, om jag bedröfvat dig; men vi kunna ju icke skiljas, — för lång tid åtminstone,, tillade hon, liksom en möjlighet att kunna skiljas från modrens ständiga umgänge, skymtat förbi hennes inbillning. Låt 053 nu återtaga det ämne som skulle öfvertänkas — om TMilmas hitkomst, Hura ofta har jag ej I 4 3 c