Aftonbladet – 6 augusti 1845, sida 2

tora taflor hänga på väggen och vittna om god kola och smak. Midtemot soffan äro tvenne fenter, som lemna den skönaste utsigt kring nejlen; emellan dem står skrifbordet. Lycklig den, om får öppna portföljen der!... få äro de inrigde! Högt öfver jorden lyftas de af den anda, om från papperen talar till dem. — Något syord söker man förgälves i detta rum, sådant var Amelie icke sinne för! Men på ferde väggen inna vi hennes herrliga flygelpiano. Gör man ig den mödan att undersöka de musikalier, som ylla det eleganta notskåpet i hörnet bredvid, inner man fösa af den moderna teatermusiken; nen så mycket mer af djupare värde. Icke som kulle hon sätta sig öfver att följa sin tid — o, ej, tvertom! Med samma njutning hör man benwe föredraga Beethovens och Liszts mästareverk. Jeh sedan att höra hennes egna fantasier, hennes mprovisationer — tyst! lyssna till ljuden. Just nu talar hennes själ i tonerna! — Att beskrifva dem, behöfdes en penna ur en engels vinge, — men se verkan deraf på den obemärkte åhöraren, som står liksom fasttrollad i dörren. ... Han är nyss återkommen från ett besök hos de arma. Efter dagens fyllda pligter var det hans herrliga lön att öga Uliträde till detta run. att här utveckla sina bästa tankar, och i utbyte erhålla ändå skönare. I dag hade han ovanlig! tidigt återvändt, och öfverraskade henne vid pia not. För att icke a!bryta, stannade han i dör: ren och fängslades snart så, att ban ej visste at! han fanns på jorden. I smältande toner, i me: lankoliskt ljuiva ord uttalade hon den längtan til ett bättre land, som vi förut bört henne antyda Men småningom utbredde sig ett friskare lif öt