Aftonbladet – 5 augusti 1845, sida 3

FN — Prins WALDEMARS AF PREUSSEN RESA I IN Dien. De sista dagarne af Mars befann prinsen si i Lucknoro, bufvudstaden i konungariket Oude. Ef ter Stor-Moguls fall-kan Oudehofvet anses såsom de präktigaste i Indien, oaktadt det står i ett beroende förhållande till Ostindiska kompaniet. Den nya de. len af residenset Lucknoro liknar nästan en engelsk stad, och den äldre är prydd med präktiga byggnader i arabisk stil, hvilka biskop Heber och lord Valentia förklarat för de skönaste man träffar i Indien. Då landet en gång utgjorde cen del af Stor-Moguls rike, så är Islanismen folkets och dynastiens religion. Befolkningon uppskattas till omkring 3 millioner, och statsinkomsterna till 44 å 42 millioner thaler (49 !7 å 94 millioner rår bko). Den 26 Mars var bestämd till audiens hos konungen eller Padischah Amjuc Ali. På morgonen afhemtades prinsen af den kung liga thronföljaren i en europeisk vagn med fyrspann och fördes till ett af de mänga kungl. residensei utom. staden. Ett detachement af kompaniets gul: kavalleri, hvilket tjenar den engelska residenten som lifvakt, red framföre och efter vagnen; utomdess om gafs den af en brokig skara på elefanter, kamele och hästar. De herrliga bruna gestaltbrnas hvit drägter, präktiga turbaner och kaschemirsshawlar och desse med glänsande pansarskjortor, stå!hufvo! spjut, svärd och sköld rustade krigare, erbjödo er herrlig anblick, då de sprängde fram och tilllbaka : vild oordning. De sköna och rikt sadiade hästarne de många clefanterna, behängda med brokiga täcker och försedda med guldoch silfversäten, fulländad: den lifliga taflan. Genom den otaliga förvånade oci gapande mängden färdades tåget utom en af stads portarne, och stadnade slutligen framför ett präktig arabiskt porthvalf. Här beste3o prinsen, tronfölja ren och den engelske residenten förgyllda bärstolar och fördes derpå, under smattrande trumpetkörer till palatsets trappa, genom den väl odlade samt me blomsteranläggningar och klara vattenbasiner prydd palatsträdgården, som var uppfylld af skyldrande trup per och det brokigaste hvimmel i yverlden. StöddPp tvenne i hans tjenst varande engelsmän, kom konun gen utför den breda Verandan och gick prinsen til mötes. Efter trenne omfamningar, begaf man sig til ett angränsande rum, der samtalet mest upptogs a tacksägelser för det i konungariket åtnjutna välvil liga emottagandet, såmt i komplimanger och förfråg ningars Konungen har ett ståtligt utseende, men ä väl korpulent, efter europeiskt begrepp, och hans an