Aftonbladet – 5 augusti 1845, sida 3

Ett sådant ord af en man, som uteslutande egmat sig åt studium af fattigväsendet och hvars erfarenhet såsom embetsman uti egenskapen af prefekt i ej mindre än sju olika departementer, bevisar bäst huru oebefogadt och huru aristokratiskt man i Frankrike klagat öfver ett förhållande; som uppkommit på grund af ädla moraliska åsigter. Ungefär detsamma gäller om Sverige — der man också beklagar hvarje delning, genom hvilken den fattigaste klassen blir egare af en bit jord — detta föremål för de flesta menniskors längtan. All såkallad: öfverdrift i detta fall bör afbjelpas genom bibringande af en förståndig husbållsåsigt, på det ingen må försöka grunda en familjs bergning på en för liten jordrymd. Desto vigtigare är det deremot att hvar och cen, så vidt möjligt, erhåller en jordiapp, då han derjemte bar andra utvägar att försörja sig — genom arbetsskicklighet. De samma, hvilka ifra mot hemmansklyfning, akta icke för rof, att, genom det förderfliga stattorparesystemet plantera ut en industrialistiskt förslafvad och utfattig befolkning, åt hvilken de icke unna mera jord, än som för tillfället ger stöd åt uslingens fötter; men då tjena dessa proletärer den stora iden — att lydigt arbeta de stora kapitalerne i handen.