Aftonbladet – 5 augusti 1845, sida 3

AT undantagne, om hynika ar uttryckligen törordnadt att I de skola afgöras af det regeringsdepartement, under hvilket den administrationsgren räkenskaperna röra, Ilyder. IOM VERKAN AF HEMMANSKLYFNINGEN I FRANKRIKE. Öfver detta ämne innehöll Dagligt Allehanda för i går en artikel af ganska stort intresse, icke blott derföre, att tänkesätten hos oss ännu äro mycket delade i allmänhet öfver frågan om hemmansklyfningens nytta eller skada, och dess förhållande till folkets välstånd, utan äfven dessutom serskildt af den anledningen, att en man med ett parlamentariskt anseende, men aristokratiska åsigter, Hans Exc. grefve Björnstjerna, vid sistförflutna riksdag, muntligen framställde: några uppgifter om hemmansklyfningen i Frankrike, hvilka syftade att bevisa, att egendomens. fördelning der i landet medfört skadliga följder. Visserligen gjordes redan då några invändningar mot hr grefve Björnstjernas anförande, hvaraf dess tillförlitlighet kunde dragas i tvifvelsmål,! men saken blir än klarare och mera obestridlig genom artikeln i Dagligt Allehanda hvilken är hemtad ur en statsekonomisk tidskrift af Rau, och leder till en alldeles motsatt slutsats mot! den hvartill hr grefve Björnstjerna sökte komma. Vi meddela här det hufvudsakliga af innehållet: Frankrikes hela yta består, enligt Rossi, af 53 millioner hectarer (cirka 409 millioner Sv. tunnland). När man från denna vidd afräknar skogar, impedimenter, bete, vägar och byggnadstomter, återstå omkring 40 å 42 millioner hektarer odlad eller odlingsbar jord. Skattelängderne visa att man under 20 år haft fördelningen på följande sätt: 4815 .. . . 10,083,751 egolotter. 1826 . . . . 10,296,693 4853 . . . . 10.750.000 41835 . . . . 10,895,528 Häraf skönjes visserligen att jordlotternes klyfning fortgått, äfvensom att en tillökning i egarnes antal synes hafva uppkommit, men deita cednare är icke säkert. Antalet af jordlotter är icke detsamma som antalet af jordegare. De sednares antal utgör i sjelfva verket icke mera än 4 å 5 millioner menniskor, emedan hvar och en har flere små possessioner, till och med i skiljda skattskrifningskretsar. Men då egendomarnes söndrade läge icke är någon egenhet, tillhörande någon viss period, så kam man anse det så-: som något gemensamt för alla de under olika är uppgifna talen, och fördenskull lemna detsamma utan afseende. Man kunde säga att, så framt lotternes (antal ökats, och alla förhällanden eljost förblifvit lika, också egarnes antal måste hafva tilltagit. Men det är icke i verkligheten så, att alla förhållanden förblifvit lika mellan år 48435, då egoiotterne voro 40,083,751, och år 1835 då de voro 10,893 528. Man får nemligen icke förgäta att vid skatteberäkningen för fast egendom, äfven hus, verkstäder, härdar, Gqvarnar Oo. s. Vv, inberäknas. Men efter en ungefärlig beräkning hafva sädana nya anläggningar under fredstid, från är 4822 till 48355 utgjort 500,000. Häraf finner man att tillökningen i antalet af egolotter icke utgör bevis för tillökning i antalet af egare till odlad jord. Imedlertid huru än härmed förhäller sig, fär man såsom medeltal för hvarje egolott icke mera än 8 hektarer, då man dividerar antalet af egolotter med antalet af egare. Men oaktadt den omialade ppulye-! riseringem, finnes dock länderier i enskildas händer, som uppgå till icke tio eller hundrade, utan tusende hektarer. D År 1826 räknade man på dåvarande 40 eller 44; millioner lotter, ätta millioner, hvilka betalte en skatt af 20 francs; endast 400,000 och nägra hundradej lotter hade man, af hvilka 400 francs och derutöfver erlades. Enligt handelsministeriets uppgifter (terri-,) toire et population) har förhållandet för närvarande. icke förändrat sig, churuväl befolkningen tillvext. Om man enligt fransyska finansministeriets uttalade grundsats beräknar inkomsten sex till sju gånger högre än skatterne, så befinnas 8 millioner och några hundrade tusende lotter gifva 140 francs inkomst och derunder. Många gifva endast 23 till 30 fr., och man räknar allenast 400.000, hvilka gifva 700 fr. och deröfver. Fördenskull delas besittningarne i Frankrike, enligt Rossi och Zullin de Chaleauvicux, uti tre klasser. 2 1) 3,500,000 lotter, hvilka utgöra hälften af den fertila jorden, hvar och en med ett medeltal! af sex hektarer. . 2) 350,000, hvilka utgöra nära hälften af återstoden och i medeltal bestå al 30 hektarer hvardera. 3) 90,000 stora egendomar, hvilka utgöra den sista fjerdedelen af jorden, och hvilka ega 120 hektarer och derutöfyer. a ar 1845 funnos något mera än 40 millioner serskilda lotter; år 4835 uppgick antalet icke fullt till 414 millioner. Af de 7 eller 800,000, hvarmed tillökningen egt rum, utgjorde boningshus m. m., hvilka på de sednaste då förflutna 43 ären tillkommit, 500,000. Följaktligen är skillnaden i egentliga jordlotternas antal obetydlig, helst om man tillägger det sannolika antalet af tillkomna byggnader o. s. Y. under de första sju åren (från 4813 till 4822) af den ifrågavarande tjuguåriga Perioden, Om man skulle döma efter den klagan man hållit i Deputerade kammaren och de fransyska tidningarne, borde styckningen, som hettes vara i en eändlig progression, hafva stigit till åtminstone 43 till 20 millioner på de ifrågavarande tjugu åren. Men nu låter all denna jämmer reducera sig til missbelåtenhet hos restaurationspartiet Och aristokraterne, hvilka genom en förändring af lagarne mot majorater och fideikommisser, uoppås höja sig till ny glans. För öfrigt är, enligt Villeneuve-de-Bargemonts, intyg jordstyckningen — eller hvad man i Sverige I kollar — hemmanskiyfningen öfverallt i Frankrike åtföljd af de mest välgörande verkningar för befolkningen. Han yttrar sig derom: När man geInomreser de åkerbruksidkande provinserne i FrankIprike, äfven de trakter, i hvilka jorden är mest Istyckad, finner man få nödlidande, få tiggare, sällan några fattiga utan arbete. Också är beIfolkningen i sådana orter kraftigare, bildningen icke mindre allmän. och rena seder träffas der.