Aftonbladet – 1 augusti 1845, sida 2

RR TT Tr rr ee— 00000 nn till Sverige; men jag har svarat honom med posten i dag, att han skall erhålla förstärkning, och att Finland skall försvaras och Moskoviterne återkastas inom de gränsor, hvaröfver de aldrig bort framtränga. Eders majestät, yttrade kanslipresidenten, ,jag vågar, vid afbörandet af dessa sorgeposter, vördnadsfullt förnya min begäran: låt Klingsporr afträda från en plats, som han sannerligen ej är vuxen, och ställ den tappre och ädle Adlercreutz i spetsen för armeen. Utan en sådan åtgärd skall det, eftter min öfvertygelse, ej lyckas oss att i Finland vinna något annat resultat än — dess mistning. Och hvem har sagt herr kanslipresidenten, baron Ehrenheim, att hans excellens grefve Klingsporr ej, till min belåtenhet, kan fullgöra de uppdrag, som jag funnit för godt att lemna honom ? frågade Gustaf Adolf, synbart misslynt. ,Jag erkänner, att jag denna gång blandat mig i en sak, som ej egentligen angår mig iannat fall, än som den, hvilken lifligt älskar eders majestäts och fosterlandets ära. Men för att besvara den gjorda frågan, bör jag ej tveka att underrätta eders majestät, att excellencen Klingsporr sjelf yttrat samma farhåga som jag. Då nämnde grefve nyss var befordrad till general en chef i Finland, mötte han mig vid utgången från eders majestät, uti yttre rummet och berättade sin utnämning, med tillägg: men jag kan icke, jag åtager mig icke att försvara Finland mot Rysslands öfvermakt. Jag frågade honom då, hvarföre ban emottager ett uppdrag, som han hvarken vill eller kan uppfylla? Hvarpå jag bad honom vända om till konungen, så skulle jag med mina böner söka till att befria honom från chefsskapet, hvilket han dock ieke hade nog takt och förstånd att hörsamma.n Pg Jag förlåter er välmening, men Klifsgspor I försvarar nog Finland, sade konungen; under lett egenkärlekens småleende. Derefter tillade han re