nöje tillkänna. . Att man ej ännu hunnit begripa Cederström, det inser jag lätt, emedan — Begripay afbröt konungen häftigt och missnöjd, mina subalterner skola blott begripa att lyda, och särdeles när det är jag, som befaller; det säger jag er, herr kanslipresident, på fullt allvar. Var det ej jag som gaf general Cederström befälet; förstår jag icke bäst hvem som förtjenar ett sådant förtroende? Men jag skall tukta intrigörerna, och Adlersparre först, efter han står främst på deras lista. Jag har ej förätit Norrköpings riksdag och hans der så kallade frisinnighet, att alsäga sig rummet i hemliga utskottet, hans ofoliga protester mot deputationen len 29 Maj, hans eländiga tidskrift, läsning i blandade ämnen, med hvilken han söker omullstörta den beståndande ordningen. Det var också endast på Armfelts enträgna begäran som jag kunde förmå mig att låta honom afgå till armen i Norge; och det anade mig, att Cederström aldrig skulle få bugt med Adlersparres jJernnatur, den jag dock åtager mig att böja som en vidja, när jag blott påtager mig bårdhandskarna. Men vänta bara tills jag har inkräcktat Norge, så skall jag låta honom få veta hvad det kostar att vara uppstudsig i tjensten, och att skrifva sturska bref till sina förmän. (Forts. följer.) mm ——L