Aftonbladet – 31 juli 1845, sida 2

— Rörande transporter af krut för flottans beof har Regeringen förordnat, att utgifterna der-l: ör icke skola tagas af anslagen för armåens mate-l: iell och således ej liqvideras af krigskollegium.: — K. Maj:t har tilldelat redogöraren vid f. d.!; ifdrabantkorpsen, fältkamreraren F. Sundemani n gratifikation af 100 rdr b:ko, att utgå af an-l laget å 4:de hufvudtiteln till oförutsedda utgif-. er. (Dagbl.) j — Af hufvudstadens borgerskap valdes i går! ill statsrevisor herr grosshandlaren R. Reusel. — Till det lediga handels-borgmästareembetet! hufvudstaden hafva rådmännen, lagman Björck, Tagberg, Eklund och Almgren anmält sig såsom ökande. — Hufvudstadens magistrat har under de tre istförflutna månaderna gjort åtskilliga utnämninsar inom stadens verk, hvaröfver en förteckning olifvit å detta nummers första sida efter Dagblalet intagen. — Riksdagsbeslutet samt Förordningen angåenle vilkoren för tillverkning och försäljning afl brännvin, den sednare daterad d. 43 Juni, hafva nu båda af trycket utkommit och äro i författNingssamlingens expedition tillgänglige. — Med anledning af P. 0. I. T:s uppgift att kyrkoherden Ekdahl blifvit af Stockholms stads konsistorium enhälligt vald till statsrevisor, gör D. A. för i dag den anmärkning, att bemälde kyrkoherde egentligen icke kunnat räkna mer än 2 röster, nemligen herrar Liljenwaldhs och Rothliebs, emedan konsistorii öfrige 5 ledamöter, berr Ekdahl oräknad, varit jälvige att i valet deltaga, på grund deraf, att de innehaft fullmäktigskap i banken eller riksgåldskontoret under de år, som komma att af den blifvande revisionen omfattas. Allehanda anser ock det skedda valet olagligt, i händelse det skulle visa sig alt pluraliteten endast utgjorts af nyssnämnde ledamöter, hvilka då skulle hafva valt sin egen revisor. Vid denna Allehandas anmärkning kan väl den invändning göras, att då grundlagen ej uttryckligen angilvit det skäl till jäf, som här blifvit påpekadt, så får ej heller något jäf i detta fall antagas existera, utan herr Ekdahl anses lagligen vald, om han ock ej fått mer än 4 röster och deribland ingen af de två, som vid detta val ensamt böra censeras, hafva varit fullt opartiske. Men förhållandet är icke desto mindre, eller heldre just derföre, ett så mycket anmärkningsvärdare bevis på vår ståndsrepresentations oefterrättliga sammansättning och på likgiltigheten hos lvissa beståndsdelar deraf för vården om folkets rättigheter. En af de förnämsta bland dessa är Itillsynen vid hushållningen med statens medel hvilken tillsyn hufvudsakligen skall ulöfvas a statsrevisorerne. Ståndsprincipen fordrar likvä latt det må bero af hvart stånd för sig hur vä leller illa ståndet vill hafva det hushålladt mec Istatsmedlen, och för den skull föreskrifver och nuvarande grundlag att hvart stånd för sig för ordnar om revisorer på det sätt ståndet lämpli gast finner. På grund af denna tillåtelse har ocl Ipresteståndet gång efter annan funnit bäst ocl lämpligast att öfverlemna åt ett konsistorium af : personer, att vid detta maktpåliggande ärend representera 1, af hela ståndet eller 2, a hela svenska folket, — revisorernas antal ä nemligen 6 af hvart stånd. Ingen betänklig het mot en sådan delegation af folkets valrät har hos ståndet uppstått hvarken af den om Iständigheten att konsistorierne i allmänhet an ses såsom de mest intriganta och af kamara deri besmittade bland alla administratifva kor porationer, ej heller af den att ståndet bruka och brukar taga fullmäktige i banken och riks gäldskontoret bland samma 8 personer, åt hvilk ståndet uppdrager att förordna om revisorer. U samma lilla rote af 8 man tar ståndet både d redovisande och de redofordrande och derme måste folket låta sig nöja. kn KT I IE DJ