Aftonbladet – 31 juli 1845, sida 2

n Kejserlig ukas af d 46 Oktober 1834, alla tvandrade Polackars fasta egendom för statskas-h ns räkning. En mängd af dessa egendomar lfö oro inteknade för skulder, stigande till ett be-lri opp af ungefär 20 millioner francs. På de seare åren hafva de stackars kreditorerne icke er-li ållit den ringaste afbetalning, hvarken på kapi-le: al eller ränta. Tusentals familjer hafva härige-lsl om råkat i yttersta elände. : te TURKIET. . Så mycken förtjusning Grekiska befolkningen i ti Constantinopel visat öfver Ryske Storfurstens be-l. ök, lika mycken ovilja skall hans uppträdande jt nämnde hufvudstad hafva väckt bland Turkarne, vilka naturligtvis ej glömt hvad deras fädernosand under mer än ett sekel vederfarits från lysslands sida. Ett prof på denna sinnesstämling lemnar följande tilldragelse: Den 23 Juni made Storfursten i en slup begifvit sig från Ryske ninisterns sommarboning till Pera. Slupen, med Ryska flaggan svajande, låg vid Tophana för att fvakta Storfurstens återkomst, och en stor mängd olk hade samlat sig på kajen. Nu kom storvizirens slup till samma kaj, för att afhemta lenne, och på styrmannens rop att lemna plats, makade alla de andra vid kajen liggande båtarne andan, blott ej Storfurstens. Den Turkiske kavass beväpnad polisbetjent), som var ombord på Storfurstens slup, pekade på Ryska örnen, och förklarade, alt en slup, tillhörande en Rysk kejserlig prins, ej behöfde vika för storvizirens. Ned med Ryska örnen!, ropade styrmannen på storvizirens slup, ref flaggan ned och kastade den i hafvet. Folket på kajen utbröt i vilda glädjerop och skrek: Ned med Moskoviterne! Död åt Ryssarne! Kavassen höjde sin käpp emot styrmannen, men denne slog honom illa med båtshaken, och pöbeln misshandlade kavassen. Undersökning om förhållandet anställdes ännu samma dag, och styrmannen på storvizirens slup dömdes till hårdt straffarbete. Vid den middag, Sultan gaf Storfursten, tilldrog sig en ganska märkelig scen, som skall hafva gjort djupt intryck på de närvarande. Sedan skålar blifvit druckna för Sultan, Kejsar Nicolaus och Storfursten, trodde alla att toasterne nu voro slut. Men helt oförmodadt uppsteg Engelske ambassadören, Stratford Canning, och föreslog följande skål: Såsom den äldste af härvarande diplomatiska korpsen, föreslår jag i mina kollegers namn en toast, som säkerligen skall finna genljud i alla hjertan. En toast för den monark, beherrskare af det stora Osmanniska riket, hvilken genom så visa reformer, genom utbredande af ljus och kunskaper söker att upplysa sitt folk, och derigenom befästa sitt rike, hvilket är så nödvändigt för Europas jemnvigt. En toast för fortfarandet af den stora endrägt och det goda förstånd, som äger rum emellan hela Europa och den höga Porten! En skål för Sultan AbdulMedschid, sina staters välgörare! Denna erinran om Turkiska väldets upprätthållande, i närvaro af en Rysk prins, hade gjort stor effekt vid tillfället, såsom en demonstration af Engelska politiken lemot den Ryska. Turkiska Sultan, som i själ och I bjerta var missnöjd med Storsfurstens besök, ehuru han visade honom all artighet, hade tyckt mycket om den Engelske diplomatens beteende vid detta tillfälle. OCEANIEN. Engelsmännens äldsta etablissement på Nya Sceland, Kororarika, har i följd af ett anfall från inlfödingarnes sida blifvit helt och hållet förstördt, och öfvergifvet af invånarne. Den 29 Mars om I morgonen anfölls den lilla staden, hvilken hade 3500 invånare, af 2000 väl beväpnade infödingar, Isedan de först öfverrumplat och bemäktigat sig lett blockhus, som beherrskade staden. Garnisonen, som utgjordes till en del af besättningen på lett i hamnen liggande Engelskt krigsfartyg, och -linalles blott bestod af 4350 man, försvarade platsen i trenne timmar, och lyckades att tillbakadrifva tlde anfallande. Men vid middagstiden sprang o-Ilyckligtvis kruthuset i luften, och som det nu , blef omöjligt att motstå ett anfall, i händelse det förnyades, så beslöts att helt och hållet utrymma Istaden. Invånarne och garnisonen inskeppade sig till en annan af de Engelska nybyggena på ön, l Auckland, der de ämnade nedsätta sig. Anledningen till infödingarnes anfall skall hafva varit f St -—OL Od — RA I fä ft fä den, att handeln i Kororarika i senare tider betydligt aftagit, så att de icke hade samma vinst på trafiken med invånarne som förut.