Aftonbladet – 30 juli 1845, sida 2

orörligt, blott ett gul:ktigt sken sväfvade fram itver de askgråa pujilierna och intygade att sjäen bl:lvit träffed; under det att det slappa nervystem:t drog sig tillsammens, liksom lodjurets, när det kommer i sigte af rot eller får lukt af blod. Utan att yttra ett ord återlemnade herr Alopeus den fatala noten, men hans tystnad taade högt om hämnd. Den nära nog liknande dödsstillheten i rummel gjorde ett hemskt iutryck på friberren. På en gång föresväfvade bonom bu det obetänksamma, det nästan vansinniga i åtgärden, och hur detta sätt att missbruka makten ofelbart och t:odubbelt skulle återfella på den svenske regenten, som så litet förstod att i kri iska ögonblick draga sig med heder ur spelet. För att så snart det låt sig göra blifva qvitt sitt obehagliga uppdrag, frågade han herr Atopaus: om han var redo att utlemna sina depecher? Jag har alltid, svarade denne, varit beredd att hörsamma er konungs vilja, och helst när följderna deraf kunnat blifva en verklig vinst för min suverän. Ett sådant tilliälle, som det närvarande, att få ådagalägga detta mitt tjeustevit, har tillförne ej så lyckligt fallit mig i händerna. Jag skyndar alltså att begagna mig af lyckans eller ödets gunst, och ber er, herr baron, att godhetsfullt följa mig till mitt kansli, att der försäkra er om allt. Båda lemnade hastigt rummet. (Forts. följer.) — — — EN PREST SOM ICKE TAR FÖRESKRIFT AF NÅGON DNATURLIG) MENNISKA. Den prestwan i Götheborg stift. från hvars hand Bohusläns tidning nyligen meddelade ett i A.B. a 457 intaget betyg om Isak Hansson, skall vid ett annat tillfälle då pastor förehällit honom att han anbefallt nattvardsungdomen Schartaus i stället för den vanliga katechesen, bafva gifvit följande svar: Herr Prost! Jag vill med några få ord låta veta, att jag i andeliga ting och mitt embetes utöfning, icke tager föreskrifter af någon naturlig menniska. H. S. P. 5. Var god skicka mig de ridbyxorna som jag glömde sist jag var hos prosten.