Aftonbladet – 30 juli 1845, sida 1

KATROLSKA PRESTERSKAPET OCH JESUITERNE I FRANKRIKE. Eugtne Sues bekanta roman Den vandrande Judenn, ehuru ännu ej fullbordad, har redan utöfvat ett märkvärdigt iofl-tande på tänkesätt-t, såväl i Frankrike som i Belgien. Den skildring Sue deri framställer af je uiternes djupa immoralitet och ogudaktighet, under larfven af gudsfruktar, synes bafva öppnat ögonen på många, och man torde ej misstaga sig om man anscr jesuiternes beslutade utdritvande från Frankrile och den starka op-osition, som upjenbarar sig emot dem i Bel.ien, hufvudsakligen hära tillskrifvas den impuls, den vandrande Judenn gif vit åt allmänna tänkesättet. Med afseende på det katholska presierskspets och jesuiternes i Fra:krike machinationer och planer, att allt mer och mer utbreda okunnighetens och vidskepelsens välde, träffer man en bop ivteressanta uppgifter i nedanstå nde korre-pondensartik-l från Paris, daterad den 2 denöes, hvilken vi derföre iutage, så lydande: Då vi säga, alt det katolska presterskapets inflytande är i ett synbart tilltagande i bu:vudstiden, kan ni läit föreställa er att dt än mera skall ökas i landsorten. I den legitimist:ska delen af Frankrike är det isynnerhit siort, och obetydligt h-mmadt samt stundom tiloch med synnadt tränzer det sig, genom i biktstolen I-iinade samvetsråd, genom ko-gregationer, genom romma sällskaper och genom kristliga brödra kap, åt alla sidor och äfven tll de depairtemen!e:, som hitintills varit skyddsde derför. De betänksamma prefekterna rukta för att taga det ringaste steg, som möjligen kunde kompromettera dem hos den presterskspet bevå na regeringen, och är således intet återhåll att vänta från den sidan. De som yttra sina firbågor öfver kleres e:s omåtts ligt kringgripande makt af plas med undvikande och tvetydiga svar, alldeles som det Deloliska oraklets, eller att styra och ställa som klosheten bjuder dem. Så går det till, och man lemnar elerus i fred, som på ett brottsligt sätt beagnar sig af toleransen, för att med all makt verka till intoleransens framkallande. I de norra ocasstra depart-menterna predika de katolska pres erna högt emot sina olikt tänkande kolleger och deras anhingare, och i södern och vwvesiern visar den olfeniliga gudstjeusten sig i all den hierarkiska stolthetens pomp, oaktadt lagea egentligen förbjuder sådant prål på getor och :orzs, och det med ratta, ty den hör ej dit der köpare och säljare infinza sig; men trotts detta förhud äro satce;emonier, helgonfester, kringvandi:ingar och processioner åter i gång på gamla viset; den invigda hostien, hvilken af kalo!ikerna auses som Gud sjelf och af fransmännen kallas le bon dicu, (den gode Guden), p:sserar under klockr ngning och rökelse den skyldrande skiltvakten och folket, som knäböjer, eller står stilla och belsar den med hattens altagning; — med ett ord, der fattas endast den ordern, att trummorna röras och vakten träder i gevär då det allraheligaste passerar, för att få allt hvad som tillhör den katol: ska gudstjenstens yttre bruk På samma fot som under restaurationen. Provinstidvingarne innebå!la ständigt underrättelser om hvarjehanda förargliga ccener och uppträden, som u, pstått med borgarne och militiren i flere Pprovinssiäder, senom det katolska presterskapets an-pråk. Vid de oifentliga processionerna, hvartill de erhålla tillstånd af ortens myndigheter eller också anställa på eget bevåg, vilja de ofta tvinga borbarBe och garnisonen, protestanter såväl som katoliker, till de gamla hedeisbetygelseria, och hetsa gerna pöbeln på de förstockade syndarne SOM visa sig oberedvilliga. På flera ställen i Elsas hafva de till och med åter velat förvägra