Aftonbladet – 29 juli 1845, sida 3

gande att som det var hål i fickan pipan troligen fallit ut, uppgifvande att rocken vore Sundelins. Nu började sällskapet jemra sig, yttrande den förmodan att Sundelin drunknat och ropade: Sundelin kom fram, det är ej farligtv. Då intet svar följde, berättades att Sundelin, innan kadetternas ankomst, hoppat två gånger från trampolinen; men att han efter sista hoppet ej synts till deh ej svarat på ropen efter honom. Brunius frågade om karlen varit drucken, hvarpå svarades ja så att han raglade, då Brunius yttrade att han möjligen fått slag i vattnet. På fråga till Brunius om de borde! taga Sundelins kläder med sig, svarade B. att de borde vänta, i hopp att karlen skulle äterkomma. Sjelf begaf sig Brunius till sina kamrater och återvände med dem hem. På frågan hvarföre kadetterne icke i sjön eftersökt den saknade då anledning vore att han drunknat, svarade de, att de varit i den öfvertygelse att han af fruktan någonstädes hållit sig dold, och att uppgiften blott varit en förevändning för att skydda honom. Ingen hade af kadetterne blifvit slagen på bara kroppen, men en afklädd hade fått ett par örfilar. Pauli hade varit i samtal med en karl och gifvit honom ett rapp, Lagercrantz med tvänne, som hvardera erhållit nägra slag med handen. Liedberg hade ock tilldelat en karl några örfilar. Brunius hade icke burit händer på någon. För öfrigt hade kadetterne icke något att anföra. Fass lasnsottsensstnr