Aftonbladet – 29 juli 1845, sida 2

gifven af Osterbottningar. Helsimgfors: Ia häftet 4843, 86 sidd.; If:a häftet (med en något förändrad titel) 4845, 947 sidd., pris 70 kopek silfver. Skriftens namn påminner om den i Kalevalas XXX runa förekommande ynglingen, som kämpade med ,gamle, trygge Wäinämöinen i vettstrider. Första häftet börjar med dessa betydelsefulla och sköna, ehuru något enigmatiska ord: Alt flere anhängare vinna med hvar dag den öfvertygelsen, att det vore godt, i fall äfven Finland skulle ega en litteratur. Utgifvarne af Joukkahainen räkna sig till desses antal. Sjelfva insigten deri, att denna litteratur för det närvarande ännu kanske tillhörer mera möjlighetens än verklighetens områden, väcker hos oss snarare förtröstan än nedslagenhet. Endast en sådan litteratur Istår, ej blott redan, utan äfven ännu (?) inom Iråmärkena af hoppets sköna verld, då deremot en fulländad, äfven om den vore den herrligaste, lutar sig, oaktadt allt sitt innelyckta lif, sörjande lik tårpilen på kyrkogården. Ty, äfven den jord, hvarur han en gång uppspirat, är vorden en dödens. Efter några småstycken af Franzen, samt första sången af Kung Fjalar (med hvilket antikt episka poem af Runeberg svenska allmänheten redan gjort bekantskap i dess helhet), följa åtskilliga skaldestycken af Stenbäck, af hvilka i synnerhet det tredje: Milt finska Fosterlandp, intagit oss, och hvilket vi för våra läsares nöje meddela: Med sorg i själen och med bitter blick Den unga skalden öfver bergen gick; Der låg det sköna Finland för hans öga. Men harm och kärlek i hans hjerta brann, Och under tysta suckar sökte han Sitt Finska fosterland. I stadens larm han gått och sett sig om, Men ack, en fremling var han, hvart han kom, Och ytans stora sken hans bröst beklämde. I hvimlet af de brusande begär Han fann allt annat — men han fann ej der Sitt Finska fosterland. Och när han kom bland bygdens folk, han såg Ett land så rikt af skönhet, men det låg Förbildningens förskämda luft deröfver. Det Finska sinnet fanns der icke mer, I flärdens bojar såg han sjunket ner Sitt Finska fosterland. Så drog han öfver bergen bort med harm, Och sorg. och kärlek glödde i hans barm; Men genom djupa skogar gick han fjerran. Hör, vinden susar stark i trädens topp; Hvad sjunger den? O, vill den väcka opp Sitt Finska fosterland? Men framåt gick han, och han fann i ro Ett foik i torfbetäckta hyddor bo, Och friskhet glänste ur dess öppna öga. Bet var så välbekant, så svalt det var; Hans hjerta kände att det ägde qvar Sitt Finska fosterland. Och åter väcktes sången i hans bröst, Och fri som fogeln höjde han sin röst; De gråa bergen hörde hans förtjusning: Mitt fosterland jag funnit har igen, I gömda hyddors skugga lefver än Mitt Finska fosterland ! Härefter komma ett par längre poemer af Cygneeus; så ett tal, den 9 Nov. 4844, hållet vid Österbottniska afdelningens årsfest, om ÖsterIbotten, af Z. Topelius; och slutligen En skuggsida af Drottning Marie Antoinettes öde; bilder från TItiden närmast före franska revolutionen, af Cygnöeus; ett stycke, som synes hafva medkommit för att fylla Joukkahainens titel-löfte om vexIlande ämnen; och dessutom medför ett ej obetydligt intresse genom åtskilligt om Cagliostro och kardinalen de Rohan. Aadra häftet uppträder så gerna genast med tvenne afhandlingar på prosa. De röra Österbottens handel i äldre tider och Fordna krigiska uppträden i Norra Österbotteny, af J. J. Tengström. Utan att innehålla alldeles nya eller okända uppgifter, förekommer här dock mycket Jaf stort intresse; synnerligen om klostret Soloww SE I v -w mRR v Sv I! -oo Ty RR Me (AV MM ww PD ww 8 vetskoj vid Hvita hafvet, och landskapet Stora Somen, som sättes i nationellt samband med Egentliga Finland (Abo-trakten, gamla Satakunda). Nu visar sig en artikel på finska: Mietelmiä Suomalaisista Kokeistammep, ett slags tal till Osterbottningarne (Kainulaiset), af N. Ingman. Hvad vi i det föregående anmärkt om oundvikligheten af ett rent finskt inbrott i hela den nyuppkommande litteraturen i detta land, realiserar sig till en början på detta sätt; och återkommer sedan oftare. Således visar sig — efter ett svenskt bref till Julia om Hamlet jemte öfversättning af slycken ur Shakespeares nyssnämnda sorgspel, af BR. J. Holsti — en samling af poemer på finska och svenska, om hvarannan, likasom kämpande om platsen. Först: ,Uuden Vuoden Aamuna, af signaturen —kw—; derpå Erin har sorg, af F. Cygneus; så Turetuisen lapset och Neien Rosvo, af W. N., deruti med finska öfverskrifter sjelfva poemerna dock gå på svenska; dernäst (efter en mellanslagen prosaisk, förtjenstfull uppsatts af Tengström om finska folket sådant det skildras i Kalevala,) ett skaldestycke af G. Toppelius ), kalladt Muistutus Mureelisselle; der äfven hela innebållet (likasom i den ofvan citerade Uuden Voden Aamuna) går på finska. Sedan bekommer dock svenskan ensam makt med den unga Joukkahainen. Trenne rätt lifliga Studentsånger, Eros Makt, af L—n; Fotspåret i