Till den vördade allmänheten! Sällan har den oförskyldt nödställde förgäfves anropat den allmänna välgörenheten om hie!p och understöd i sina oförvållade bekymmer. I denna förhoppning vänder sig till eder, j ädle. välgörare, en tröstlös familjefader, med framställning af sin iråkade stora olycka. Natten till den 8 sistl. April öfverraskades jag, med hustru och barn, af en härjande eldsvåda, som inom en kort stund förvandlade i en grushbög min välbebållna koja, mitt icke obetydliga lösörebo. Med mångårig flit och möda voro de förvärfvade. Eldens våldsamhet tillät oss knappt att, illa brände och sårade, och nästan nakna, rädda våra lif. Omgifne af de rasande lågorna måste vi ur den ljufva sömnen störta ut i den mörka, kalla natten. Fåfängt var allt arbete, all rådighet. Intet, intet kunde räddas. Och allt sedan vandrar jag omkring med min ålderstigna hustru och anropar barmhertiga menniskor om hjilp och biträde till afhjelpande och lindring i denna förfärliga olycka. Närmare underrättelse erhål!es af Hr Fabrikören E. W. Hummel, i Cigarrboden vid Liila Trädgårdsgatan, midt för Carl XIII:s torg, der den skärf ädelmodet täckes räcka oss emottages och redovisas. Stockholm den 235 Juli 1845. ANDERS NORLUND, Torpare vid Stämmarsund å Blidön.