Aftonbladet – 24 juli 1845, sida 2

Endast en timma var förunnad åt deras sista afsked. Tortoni blef afhemtad, trädde blek, med förgråtna ögon, ut och följde öfversten stum till porten af fängelset, der han först så rörande bad att icke blifva återförd till dårhuset, hvars blotta anblick skulle, nu då han återfålt förnuftet, blifva förfärligt, ja, dödande. Det var svårt att genast utverka hans frigifvande. Likväl lyckades det, och den menniskoälskande Werth fann sin skönaste lön derutli, alt han i sitt hus upptog Tortoni och med broderskärlek sörjde och verkade för honom. Genom en långvarig, svår sjukdom måste likväl Tortoni återvinna sitt förnufts fulla bruk, och sedan den irrande anden ändtligen hunnit fridens stilla bamn, beslöt Tortoni, att i samma kloster der han uppfostrats, sluta sitt sjukliga, glädjetomma Nf Werth, hvilken han meddelade denna önskan. försökte icke att hindra den, och den broderlige vännen ledsagade honom till Italien, der den gamle vördige priorn med kärlekens öppna armar emottog honom. Först härifrån vände han sig till sir älskade Thekla med sitt sista farväl. Han meddelade henne sitt beslut att aldrig lemna klostret sedan någon glad förhoppning icke mera fästade honom vid verlden, hvarifrån han endast medför! tvenne ljusa bilder, af den älskade och af vännen hvilka i hans hjerta evigt förvarades. Tortoni framlefde fem år i klostret och, såsom förr, tillströmmade alla vid stora högtider, för at höra hans underbart rörande sång. Hans rös förblef alltid lika full och ren och förstummade: först i grafven. Efter Tortonis önskan, erhöll Thekla underrättelse om hans död. Fiennes far, som djupt röra