Aftonbladet – 23 juli 1845, sida 2

tadt denna omsorg och den bjerta karnationen,. lider taflan åf märkbar brist på hållning. Till det ansenliga förråd al egentliga porträlter,. som är att tillgå på närvarande exposition, hafva så väl akademiens embetsmän, ledamöter och hedersledamöter, som dess agreerade och elever, jemte inländska och utländska konstnärer och konstälskarinnor bidragit. Man finner sålunda dylika konstalster af Hrr Westin (M 40 och 41), Sandberg (AE 47), Södermark (M 49...26), M:ll Röhl (MM 41...47), Hrr Ekman (JE 55,56), 4 J. Salmsson (JM 449...114), Mandelgren (MN: 415), J. H. Strömer (JM 449..124), Fröken Adlersparre (JE 425...128) och två onämnda fruntimmer, (M 432...1355), Hrr IL. Hansen (MM 444...428), C. Staaff (M 464), N. J. O. Blommår (MM 166...170), Mellström (M 475, 176), N. Andersson (ME 186, 487), J. A. Wetlerberg (MM 489..494 och O. Cardon (JV 492); samt dels i olja, dels i miniatyr, crayon på papper och sten, i tusch och blyerts; originalporträtter och kopior. — Att här dröja vid hvar och en af dessa många numror, skulle— vidlyftigheten och enformigheten afräknadt — vara så mycket mer ändamålslöst, som eriginalerne till större delen af porträtterna äro öfverlemnade åt åskådaren att gissa, och det i brist på noggrann bekantskap med alla dessa är omöjligt att uppskatta afbildernas väsendtligaste värde: — likheten; hvarförutan de på sten ritade äro i allmänhetens händer, och sålunda redan hänskjutna under dess omedelbara omdöme. De, vid tvilka vi funnit att den expositionsbesökande aitmänheten företrädesvis fästa uppmärksamhet, synas deremot äfven här böra omförmälas. JM: 40: Konung Carl Johan och AM 44: Landshöfdingen Friherre Palmstjerna, begge hela firurer i kroppsstorlek, äro praktporträtter i fir Westins bekanta maner. Det förra är taget i der sednaste perioden af Konungens lefnad och ganska väl träffadt; öfver det sednares fullkomliga likhet har Ref. hört delade meningar; men att den icke: kan saknas, lärer vara afgjordt, då taflan tillhör samlingen af riddarhusets landimarskalkspo:trätter... I behandlingen af begge och alla till fonderna hörande aecessoirer, råder Hr WVestins vanliga omsorgsfulla elegans. Bland de porträtter, hvarmd Hr Södermark riktat expositionen, skulle man efter vaniigl:eten få svårt alt göra ett urval, om frågan vore att utmärka något framför de öfriga. Hvem kan, i afseende på förtjensterna hos ett porträtt, välja emellan den öfverraskande likheten, den konstlösa om ingen sittning erinrande attityden, den illusoriska bållningen och clairobscuren, den förvillande behandlingen af draperier, tyger och alla slags accessoirer, det välberäknande valet oc , anordningen af fonden, och den flägt af idealitet, som sväfvar öfver det hela? Intet af allt detta saknas hos något af dessa konstverk; och om en öfvervigt af en bland dessa egenskaper röjes hos det ena, och af en annan hos det andra, så har den tydligen tillkommit med välberäknadt urval och sorgfälligt afseende på originalernas individualitet. H. M. Konung Oscers porträtt (M 49) torde särskildt böra nämnas, såsom den sannolikt mest talande och uttrycksfulla afspegling af konungens ansigte, hvilket, i trots af det markerade i formerna, alltid visat sig så svårt att uppfatta och återgifva i afbild. — Hvar och en, som haft tillfälle att se Friherre Berzelius vid sitt arbetsbord, med den lilla lagstiftande vågbatansen framför sig, skall vid betraktandet al Hr Södermarks afbildning (JM 20) finna sig på nytt närvarande vid en dylik scen, och hos naturforskaren ivenkänna det på samma gång dupt efiersivnande och tillfredsställda uttryck, som är honom eget, när han gjort en ny och vigtig upptäckt i vetlenskapen. I ett sådant porträtt ligger en hal? biografi; historiemålningen kan här ej göra anspråk på något företräde framför porträttmålningen. Bland M:ll Röhls eleganta crayonporträtter, förekomma vid denna exposition flera, som blifvit behandlade med färgade kritor; dessa teinter äro likväl helt lätt tillsatta, bredvid den med svartkrita hållna celairobscuren; och manåret skilier sig härigenom fullkomligt från pastellmålning. Det är onekligt att bilderna genom denna tillsals. fått mera lif och i effekt närmat sig verkugen kolorerade taflor. I Hr A. J. Salmsons tre miniatyrporträtter igenkänner man utan svårighet originalerna. Om fröken Adlersparres produktiva pensel vittna fem porträtter i olja, dels bröstbilder, dels knästycken, som pryda närvarande exposition. Konstnärinnan väljer i allmänbet vackra uvbilder, uppställer dem ledigt och träffar dem väl; derigenom får hon ailtid vackra afbilder. Hennes maner är raskt och effektfullt och en viss elegans är omisskännlig i allt hvad hon frambringar. För en talang, sådan som hennes, skulle det sannolikt ej beller vara svårt att äfven anskaffa vackra extremiteter, och att gifva hållning åt sina figurers händer och armar, utan behof af så mörka skuggor att de förefalla smutsiga. En Dansk konstnär, Hr L. Hanssen, har vistats li Sverige några år; om man besökt hans atelier, så vet man att han är en lika utmärkt geuremålare som porträttmålare; men i den sednare egenskapen :har han egentligen blifvit anlitad härstädes, och endast såsom sådan framträder ban på expositionen. Hr Hanssen besitter i hög grad förmågan att träffa; hans porträtter äro daguerreoItyper i oljefärg, med sträng och opartisk trohet Afonarlanda I. oo atadnagm dan avtalets APCh dat