Aftonbladet – 23 juli 1845, sida 2

MTV AR DE 0 OVR TS SAR AEA maner, som i sin teckning; han älskar det ovanliga, starka skuggor och färgeffekter, men dessa äro dock så sammansmälta genom den harmoni som råder öfver det hela, att ingenting blir störande, utan allt i fullkomlig öfverensstämmelse med den ledande ideen. Den unge mästarens konstalster äro bland dem, som otvilvelaktigt komma att bl:fva gamla, att väntas af en framtid; man skall alltid hos dem beundra den konstmessiga anordningen, de dristiga förkortningarne, det kraftiga uttrycket, formernas korrekthet, det helas harmoni. Någon ideal skönhet synes han deremot icke eftersträfva, cch ej heller någon egentlig illusion; fastän detta, för en man med hans förmåga, troligen ej skulle saknas, om han sökte det. Under JV 402, 103 och 404 har historiemålaren Hr C. 4. Dahlström på expositionen uppsatt en samling originallitografier, hvaraf 44 äro teckningar ur Konung Carl XIV Johans Historia och en, som visar Tillys intåg i Magdeburg, utgör första planchen af en under arbete varande samling teckningar ur trettioåriga krigets historia. Alla dessa arbeten äro redan bekanta för allmänheten, genom konsthandeln, och hafva ibland dennas nyheter blifvit bedömda i särskilda tidningsöfversigter, äfven i vårt blad. Af begge dessa orsaker är det öfverflödigt att mer än omnämna deras befintlighet äfven på konstexpositionen; vi begagna blott tillfället att förnya den af oss och andra enbälligt uttryckta önskan, att den produktive artisten måtte för sina konstalster vinna en alsättning, svarande mot deras i flera hänseenden mindre vanliga förtjenster. Expositionen har äfven bistoriska målningar i olja af åtskilliga bland akademiens elever, som täflat om innevarande eller förra årets pris, efter uppgifna ämnen. Enligt tidsföljden presenterar sig härvid först Hr J. C. Boklunds målning efter sistl. års program: Gustaf II Adolfs sista afsked från sin gemål, Maria Eleonora, i Erfurt. Den har blifvit belönad med ett Gahmiskt stipendium af 350 rdr b:ko. När man vet huru skyndsamt och i allmänhet oförberedt de täflande nödgas improvisera sjelfva utkastet till dylika arbeten, så kan man icke göra stora anspråk på någon fulländad anordning och gruppering; uppenbara sig de-sa förtjenster ändå, så röja de otvifvelaktigt den sjelfständiga och snabba uppfat. ningsförmåga af ett artistiskt themas hufvudmomenter, som utgör en ibland det skapande konstnärssnillets väsendtligaste egenskaper. Korrekthet och behag vid utförandet af det en gång tänkta, jemte god technisk behandling, kunna dock träffas utan denna fintlighet, och ha ensamt grundlagt mången ryktbar konstnärs lycka. Om åtskilligt annat, som Hr Boklund exponerat, visar hans anlag för en del af de sednare artistiska tillbehbören, så eger han ett vederlag af värde för bristen på den ögonblickliga fintligheten; men till denna egenskap har man svårt alt upptäcka spår i hans prismålning. Han synes vid utkastet dertill ha ansett det effektfulla utgöra hufvudsaken, men sökt effekten i reminiscenser från någon afskedsscen på en landsortsteater: de kungliga hufvudpersonernas ställning och beteende på hans tafla, äfvensom bipersonernas, ha mycket syskontycke med hvad man får skåda vid dylika tillfällen. Detsamma, med de olikheter, som ämnet nödvändigt påkallar, kan sägas om Hrr N. Anderssons och 0. Ohlssons täflingsmålningar (M 483 och 488) öfver innevarande års programm: Moses beskyddar Reguels döttrar,. Ett ämne, så närbeslägtadt med antikens, gaf likväl anvisning på helt andra idealer. Också hafva dessa täflingsförsök ej vunnit annat afseende hos konstakademien, än det slags mention honorable som ligger uti inrymmandet af plats åt dem bland akademiens expositionsartiklar. Vid utförandet synes en ibland de unge täflande ha trott att judiska ansigten här voro nödvändiga för den historiska troheten; och fastän han ej ägt tillgång på de vackraste urbilder bland denna på ideala former visst icke vanlottade stam, så bevittnar dock den öfveralit lätt igenkänniiga nationaltypen, att han äger säkerhet såsom porträttmålare. — Hrr Staaffs och N. J. O. Blommers taflor (JV 4653 och 163), öfver samma ämne, ha blifvit belönade: den förra med ett ,Gahmiskt stipendium af 350 Rdr Bko; den sednare med Kanslersmedaljen jemte ett penningpris af 50 Rdr Bko; och begge äro inköpta af konstföreningen. Hr Staaff anses allmänligen ha ådagalagt mycket uppfinningssnille i komposition och attityder; vid Hr Blommårs arhete synes åter en enda hufvudide ha varit rådande, efter hvilken allt annat — anordning och gruppering, så väl som teckning, elairobscure och kolorit -fått foga sig. Men denna ide är sådan, att om Ref. finge valet att blifva egare till endera bland de begge produkterna, så skulle han önska sig Hr Blommårs. I denna pristafla, och i mycket af det öfriga, som expositionen eger af denne unge konstnärs pensel, herrskar nemligen någonting, hvarpå forntidens mästare lade företrädesvis vigt: sinne för det sköna, jemte förmåga att uppfatta och framställa det. Skönhetskänslan njuter vid anblicken af Hr Blommåers skapelser; och täflingstaflan gör härifrån visst icke något afdrag. Hr Blommörs anordning är enkel och redig, hans gruppering behagfull, hans teckning förenar skönhet med korrekthet, så väl i tormer, som ställningar och draperier; och äfven de få accessoirerna — här palmerna, brunnen, konturerna af stans kallar och laäften — ära valda aArdnada