Aftonbladet – 22 juli 1845, sida 2

fästningens båtnad borde hos H. Maj:t i underdånighet anhålla, det mine inkomster fing6 ur allmänna medel utgå, utan att betunga fästningsfonden. Till svar härå behagade Hr generalen yttra, att ingen ändring i detta afseende vore i fråga, och att jag säkert skulle misslyckas i min underdåniga ansökan, då inga allmänna medel utom fästningsfonden vore att tillgå för mitt underhåll. Men den 9:de Dec. 1844 ingick Hr öfverste Meijer, utan att jag derom egde ringaste aning, med en underdånig skrifvelse till H. Maj:t af innehåll, att jag under min sjukdom, som varat i mer än 4 år, varit oförmögen att min tjenst bestrida, och att, till följe deraf, en tjenstförrättande läkare vwarit af fästningsfonden bekostad, att svårigheter yppade sig i afseende till den ringa aflöningen och bristande praktik i orten, samt då läkaren icke räknade tur och befordringsrätt i likhet med ordinarie läkare, att en längre tid få behålla en dylik vikarierande läkare, och att af denna anledning täta ombyten förefallit; hvadan Hr Meijer i underdånighet anhölle, att mitt förordnande som sjukhusläkare finge upphöra och att lämpeligt understöd, (af Hr Meijer till summan bestämdt) borde mig anslås. I nådig skaifvelse af d. 24:sta Januari 1845 täcktes H. Maj:t i nåder resolvera, att mitt förordnande skulle upphöra, att annan läkare skulle i mitt ställe förordnas med åtnjutande af sjukhusläkarearfvodet, och hvad mitt understöd beträffade, anbefalldes chefsembetet att inkomma med uppgift om mine enskildte förmögenhetsvilkor, hvarefter H. M:t, ville taga i nådigt öfvervägande, hvilke understöd, som kunde mig af allmänna medel beviljas Detta meddelades mig först den 8:de sistl. Mars. Då jag sedan i kassan utreqvirerade min aflöning för Mars månad, svarades mig skrifteligen: Att till följe af en skrifvelse från chefserabetet, min aflöning hade upphört att utgå. Jag hade således redan i 8 dagar varit entledigad, utan att derom ega den ringaste aning. Men den 40:de derpåföljande April mottog jag en, den förra motsägande skrifvelse från fortifik. befälhafvaren, af innehåll, att på gjord tillfrågan i chefsembetet jag med 4:sta April vore vid tjensten skiljd, hvadan Mars månads aflöning vore att erhålla när som helst. Det afforårade intyget om mina enskildte förmögenhetsvillkor utföll så, att 2:ne på fästningen bosatte tjenstemän intygade, det jag vore försatt i ett tillstånd af ytterligt armod och fullkomligt utblottad. Mot herr öfverste Meijers underdåniga uppgifter är ej mycket att anmärka. Dock hafva några misstag insmugit sig deri. Först från d. 28 April 1842 erhöll jag såsom tjenstefri Kgl. Maj:ts nådiga tillständ att sjukhusläkarelönen oafkortad åtnjuta. Derifrån till d. 9 December 14842, då Hr Meijers underdåniga skrift är daterad, hafva blott mer än 2:ne, icke ;mer än 4 år förflutit. Icke heller har någon af de afgångne extra läkare yttrat missnöje öfver inkomsterne, dem de vid ansökningen noga kände. Men äfven med full lön hade en mängd af fästningens tjenstemän bastat från Carlsborg, förmodeligen tillfölje af den splittrade samhällsfriden och thy åtföljande rättegångar och förhör. Hvad angår att den vikarierande läkaren saknade tillfälle till inkomster af enskild praktik, så är detta så mycket mindre förhållandet, som en härifrån afrest ung läkare, och som var skicklig och omsorgsfull i sitt kall, lemnav fästningen med en särdeles god kontant behållning, just genom enskild praktik förvärfvad. Beträffande Hr öfverstens underdåniga uppgift, att extra läkaren icke skulle beräkna tur och befordringsrätt i likhet med ordinarie läkare, så är detta äfven icke enligt med sanna förhållandet, enär en Kgl. författning af d. 47 Febr. 14837 beviljat en dylik. Det är såle des i högsta måtto bedröfligt, att Hr Meijers till H. Maj:t i underdånighet framställde grunder mer eller mindre från rätta förhållandet afvika, särdeles som H. Maj:t ingen annan ledning egt för sitt höga domslut och omdöme i denna sak, ett domslut, som bringat en tjensteman, — med 2:ne konunrgars omdöme om berömlig nit i tjensten, och som kan prestera en hel orts vitsord om en lefnadsvandel, sådan den egnar en hederlig man — till tiggarstafven; Jag förbigår här att nämna alla mellanlöpande smärre omständigheter, som ännu mer inveckla omdömet om denna sak, den jag förmodar kan hänföras till antalet af causes celebres. — Jag förbigår hur olika löften och förhoppningar gestaltat sig under bearbetningen. — Jag bar ej många lefnadsdagar öfriga, man bar gjort mig till en husvill tiggare på min plågobädd, man skall — jag är derpå beredd — söka göra mig till något än sämre, i motskrifterne ltill denna uppsats. Men den som redan druckit så mycken bitterhet af ödet, hvarför skulle ej den kunna mottaga än mer af samma sort. De lefva än, de skola lefva efter mig, som skola skydda och rädda min heder, den jag i all min lefnad aldrig med något uppsåtligt ondt befläckat. Slutafhandlingen i regleringen af läkaretjensten vid Carlsborg. Den 26 sistlidne Juni meddelades mig en Kongl. skrifvelse af den 42 Maj d. å. af innehåll, att då, igenom 2:ne trovärdiga personers intyg, det blifvit upplyst, att jag befunne mig i ett stort armod, och med afseende på mitt berömliga nit i tjensten, så Tlville Hans Maj:t i ett för allt tilldela mig en gratiTfikktion af 433 Rdr 46 sk. Banko, men ingenting I för framtiden, mot af Hr öfverste Meijer föreslagna vilkor, att, då den hjelp jag kan göra fästningen vore af ringa värde, då jag ej mer tillhörde fästninI gens befäl, och då den nye läkaren ensam gör anspråk på inkomsterna af enskild praktik i orten, jag så fort ske kan skall från fästningen afflytta. Det är Hr statsrådet Peyron, som kontrasignerat denna Kongl. skrifvelse. Mig synes, att Hr statsrådet möjligen förbisett följande omständighet: Öfverste Meijer har till Hans Maj:t förklarat, att min lä-I kareverksamhet är af ringa värde, hvadan är klart, att jag i min sjukdom icke förmår att försörja mig .Isjelf, 2:ne trovärdiga män hafva intygat, att jag är försatt i ett fullkomligen utblottadt tillständ, min i nåder tillerkända gratifikation är på förhand konsumerad, alldenstund uti nämnde bevis öfver mitt iråkade armod äfven är uppgifvet, att jag häftar för skuld, och då jag numera af staten ej äger den ringaste inkomst, så sorterar jag helt och hället under rr Ak 4 2 ÅA lt dans sd And mv fnAAR ANNAN för