Aftonbladet – 21 juli 1845, sida 2

get och sanktionera det-gär-an-systemet. (Slutet följer.) STOCKHOLM. De på förmiddagen ankomna utländska poster medförde tdringar från Paris och London af d. (1 samt från Hamburg af d. 45 dennes. FRANKRIKE. Monitörn för den 44 Juli innehåller 7 pärsnominationer; man hår anmärkt att alla sedan nåson tid utnämnda pärer äro motståndare mot förlaget om statsrentans nedsättning. Enligt en förklaring af Guizot och hertigen af Broglie i pärskammaren öfver visitationsfördraget med Storbritannien, är Frankrike alldeles icke atestängdt ifrån bevakningen af Afrikas östra kust, utan kan sända så många kryssare det behagar ill Indiska hafvet och Mozambik-viken, Vid en af hertigarne af Nemours och Aumale 1. 9 Juli anställd manövrering på Marsfältet med kavallerigarnisonen i Paris, tröff.des generallöjtnanten och generalinspektorn grefve Sparre, af sbjernslag) (solstygn?) och dog på stället. Marockanska ratifikationen, på den genom general Delarue afslutna gränsreglerings-traktaten mellan Marocko och Algier, hade ankommit till Frankrike. Abd-el-Kader hade väl genom marskalk Bugeauds operationer blifvit hindrad at! framtränga till den trakt — det så kallade Tell — dit han sträfvade; han har derföre dragit sig tillbaka åt vester, men han har icke återvändt till Marocko, och Bugeaud anser ej general Bedeaus afväpningsexpedition mot Aures så fullständigt utförd, att icke ett nytt härtåg erfordras. Till dessa mer eler mndre officiella underrätteiser har genom enskilda bref kommit ryktet om en krig-bragd af öfverste Pelissier, hvilket redan föranledt skarpa interpellationer i Pärskammaren mot krigsministern, och med mycket skäl, ty om detta rykte bekräftar sig, ha Frankrikes krigshäfder att omförmäla ett prof på det ohyggligaste barbari som någonsin bedrifvits i krig; man får åtminstone leta i vidundret Dschingis-kans historia, för att mö ligtvis bitta någonting Jemnbögt i kal! omensklighet, och de moderna Fransmännen ha då visat sig såsom ägta praktiska aritagare af Druidernas hemska traditioner. ÖOfverste Pelissier,, så lyder berättelsen, förut bekant genom ett gan-ka bumant uppförande mot fisnden, kommenderade afväpningsåget emot Dahara stammarne. Den 48 Juni ankommo Franska tropparne framför den stora grottan Kantara, som är bildad af två kullar och en klippmur; den bar framtill två öppningar, ofvanför hvarandra, men baktill blott några sprickor. Ur grotans öppningar lossades skott på de ankommande Fransmännen; dessa svarade med stycken och handgevär; men företogo sig tillika att uppstapla en hög med grepar och torrt ris framför grottans öppningar och antända den. Rökningen och stekningen fortsattes hela natten; följande morgon, d. 49, förklarade Araberna sig villiga att underhandl:; men de vilkor, som öfversten medgaf dem, voro så hårda, att de belägrade drogo sig tilibaka i grottans inre, beslutna att heldre omkomma der, jemte qvinnor och barn. Eldningen fortsattes åter hela dagen och den följande natten; om morgonen, den 20, var allting tyst i grottan och Fransmännen bröto sig in dit, utan motstånd. Man fann omkring tusen menniskor inspärrade i denna båla, till större delen redan lik. De döda stodo upprätt sammanpackade vid innersta ändan, der sprickorna voro, och vända åt dessa, likasom för att uppsnappa htet frisk luft. Endast 70 lefde ännu, men dogo genast så snart de kommo uti frialuften. Bland de döda hade flera blifvit krossade af klippstycken, som lossnat genom hettan; många buro djupa sabelhugg; måhända hade en hemsk kamp förelallit i mörkret mellan de olycklige, i afsigt att förkorta hvarandras qval. Man hade redan burit ut 660 lik af män, qvinnor och barn ur grottan och var sysselsatt med att leta fram de öfriga, när brefven afgingo. I Paris är bestörtningen och fasan allmän, och den 414 Juli uppträdde Prinsen af Moskwa i pärskammaren, för att äfven i sin egenskap af officerare inom armåen och på dennes äras vägnar omnämna den rysliga händelsen, och fordrade krigsministerns förklaring om det verkligen vore savnt att hundratals Araber, som flytt i en-grotta hade blifvit ibjelrökade. Marskalk Soylt förmådde ej helt och hållet förneka ryktet, men förmälte att han redan hade inhändigat den fullständigaste förklaring från generalguvernementet i Algier öfver en för öfrigt mot de officiella berättelserna stridigt omnämnd och af honom fullständigt ogillad handling. — Priusen af Moskwa fann ordet ogillad alltför svagt och derom lära meningarna förmodPR