Aftonbladet – 17 juli 1845, sida 2

Å ha gifvit efter för de hufvudsakliga punkterna. I sådant fall återstår blott frågan om de vilkor, som ligga till grund för den nya öfverenskummelsen; och man kan här ej undertrycka farbhågan att äfven från Preussens sida blifvit gjorda eftergifter, om hvilka dunkla rykten långt förut varit spridda, och som gynna Danmarks önskan att för alltid införlifva Schleswig och Holstein med danska kronans välde. Hela Tysklands sympathier äro likväl för dessa hertigdömen, och efter min åsigt kan derföre en dylik fruktan icke äga någon grund. Den mäktigaste tyske furste, hvilken företrädesvis gör anspråk på namnet Tyskn skulle omöjligen kunnat ingå på en hemlig traktat, genom hvilken tyska landskap afsöndrades från Tyskland ). Alimänna rösten fordrar alt Sundska Tullen målte upphöra, emedan man betraktar den blott som ett arf efter den forntida siöröfvare-tullen, oförenligt med våra tiders rättsbegrepp, och endast godkändt af Rysslands, Englands och Frankrikes politik, som deri ser ett önskadt hinder mot utvecklingen af sjöfarten på Östersjön. I synnerhet har Ryssland, som på allt sätt sträfvar efter förbund med Danmark, på det bestämdaste understödt Danmarks vägran att afstå Sundstullen och hindrat hvarje öfverenskommelse i denna punkt. För närvarande har detta system ändrat sig så vida, att sträfvandet utgått på de tyska hertigdömenas bibehållande åt Danmark. Af kabinettet i Czarskoizelo kan man visst icke vänta någonting godt för Tyskland; derföre har ryssbatet stigit så högt hos oss; likasom tyskhatet alltjemt stiger och underhålles i Ryssland. — Rysslands tyska provinser vid Ostersjön förryskas nu fullkomligt: från Dorpats universitet utträngas de tyska lärarne: man utrotar språket, likasom det går till hos de olyckliga Polackarne, hvilkas namn snart skall försvinna alldeles. Gränsen mot Preussen är hermetiskt sluten; hvarje tysk, som träder öfver den, sväfvar i ständig fara att blifva häktad, plundrad, knutad och sänd till Siberien. Kejsar Nikolaus är ryss till kropp och själ; panslavismen gynnas 1 Petersburg, och denna id syftar, som bekant är, att förena alla slaviska stammar under Rysslands spira, att befästa slaviska öfverväldet i verlden och att i synnerhet fördrifva tyskarne ur alla de länder, som fordom innehafts af Wenderna och hvilka skola återeröfras. Det är derföre lätt begripligt, att tyskarne, hvilka betrakta ryssarne såsom trälar, förfallna under knutpiskan, och som halfva barbarer, måste styrkas i sin vedervilja. Ropet att man måste drifva tyskarne tillbaka på andra sidan Elben, är 1 Ryssland nästan lika allmänt, som ropet i Frankrike om Rhen till gräns och i Danmark om FEidern. Tyskiand ser sig hotadt från alla sidor, och utan tvifvel väntas det i framtiden af en bård kamp, hvilken blott enighet, fosterlandskärlek och frihetssinne kunna utföra lyckligt. Emellan furstarne har en märklig afkylning intriffat i den vänskap, som under Fredrik Wilhelm III:s regering hade nått sin böjd och urartat till det förderfligaste inflytande. Vår nuvarande Konung står på en helt annan punkt än hans svåger Kej) Vår Berlinerkorrespondent återkommer här ofvan, i andra eller tredje brefvet, till samma thema om Schleswig-Holsteins absoluta tyskhet och Daumarks obefogenhet att framdeles räkna dessa provinser bland sina. Denna i Tyskland försporda ifver att återbörda Schleswig och Holstein, eiler ätmins: one det sistnämnda, från Danmark, synes äga en längt mindre romantisk anledning i grunden, än i orden. Ville man siuta från dessa, så skulle frågan blott gälla Tysklands enhet, skymfen satt afsöndra tysk jord från det gemensamma germanisha fäderneslandet o. s. v. Men erinrar man sig, att den ömma tillgifvenheten för Holsteinarne är allenast några få år gammal, och att den egentligen röjer sig inom Tyska tullföreningens stater, så komn.er man en annan och vida mera materiell kurleksgrund på spåren. Tullföreningen har närsligen länge sökt att med sig införlifva nägon af Iiansestäderna eller Nordsjöstaterna, men allt hitintills utan framgång; och inbjudningarne dertill mäste blifva ännu mera fruktlösa, i fall det å ban? varande skyddstullsystemet vinner insteg inom Tullföreningen. Denna har sålunda intet hopp att komma i beröring med Nordsjön, hvilket uock blir för densamma mer och mer nödvändigt. för att kunna obehindradt träda i omedelbara handelsförbindelser med transatlantiska hamnar; och för skyddandet af denna nya handelsväg blir Föreningen i behof en egen örlogsmarin — den så ifrigt eftertrånade Tyska krigsflaggan. Heia bekymret vore nu afhbjelpt på det enklaste, i fa!l en tysk furste, som kunde ingå i tullföreningen, komme genom arf i besittning af Holstein, och med detsamma af Altona; och ännu bättre, om han äfven finge Schleswig, och dermed blefve herre öfver Eiderns utlopp. Fredriksstaat, Tönningen och Kielerkanal.n. På sednare hället kunde en god plats möjligen utfinnas för det Tyska marinetablissementet,, med lätt kommunikation dessutom åt Östersjösidan, och i Altona hade man utrymme nAanF för handalaflattarn IDAd Ann Y