Aftonbladet – 17 juli 1845, sida 2

han först lärt känna lifvet i dess djupaste, underbaraste betydelse. Vaubert deremot upptog biljetten med innerlig glädje, då den innehöll vännens räddning, och så smärtande, just i detta ögonblick skilsmessan var från Tortoni, så ägde han dock nog kraft att, med uppoffrande af sin egen känsla, öfvertala vännen till snar afresa. — Giovanni insåg slutligen, att han var skyldig Thekla och sig sjelf detta offer, och beslöt, att begifva sig till Berlin, — Vaubert kunde, i anseende till det olyckliga skuldförhållandet, icke åtfölja vännen, men lofvade att, efter några veckor, återse honom der. Följande dagen tillbragtes med beredelser till resan, hvilka Vaubert med all ifver ordnade, i förhoppning, att en ny vistelseort, tid och frånvaro skulle afvända vännen från hans olyckliga lidelse. Tortoni deremot byggde luftslott, och uppehöll sig vid förhoppningen, att han, efter några år, genom utöfvandet af sin konst, skulle kunna såsom privat man lefva i Italien, och dit hemföra sin älskade Thekla. Men framför allt måste han ännu en gång se henne, och då han nu helt och hållet öfverlemnat sig åt Vaubert, anförtrodde han honom denna sin oeftergifliga önskan. — Vaubert var fintlig och visste råd för allt. På aftonen samma dag var assembl hos herr von Radlitz. Vaubert, ehuru han icke kunde vänta välvilligt emottagande, gick dock dit, och då värden var så försigtig, att han icke för sällskapet visade någon förändring i sitt bemötande mot målaren, fann denne tillfälle att tala med Thekla och underrätta henne om Tortonis. afresa.. och hans innerliga bön, att dessförinnan ännu en enda gång få se henne.