Aftonbladet – 16 juli 1845, sida 3

R——SSNS-NSS VOSS At hh mmm..W Nn het emot vännen skulle medföra. Vaubert val alltför skarpsynt för att icke märka den. Han led deraf och erfor en käns!a, som förledde honom att draga sig ett steg tillbaka från Tortoni. Han var svag nog att vilja visa, att han kunde umbära honom, och slöt sig med förställd tillgifvenhet till tvenne fransoser som vistades i Prag och utgålvo sig för resande adelsmän, i förhoppning att härigenom återväcka Tortonis vänskap; men allt tog en motsalt vändning. De begge förmenta adelsmännen voro endast äfventyrare och bedragare, som förut i flera städer misstänkts för falskt spel, och hvilkas afsigt var att plundra sin unga landsman, hvars konst var en alltid flytande guldådra. Vauberts inslumrade böjelse för spel vaknade snart, och härefter förflöt sällan någon afton, som han icke fanns vid spelbordet. Begge konstnärerne sågo sig nu icke oftare tillsamman, än fram på nätterne, då de hemkommo till sin gemensamma boning. Vaubert var för stolt att inleda förra förhållandet, och Tortoni, som hos honom märkte en ovanlig förändring, bade icke mod alt efterfråga orsaken, då han med skäl fruktade hvarje förklaring. Efter en sådan sömnlös och i pinsam tystnad tillbragt natt, var det för Tortoni en vällust, då han på morgonen, med noterna under armen, fick skynda till den ilskade eleven. Läsaren vet redan att fröken von Radlitz förenade begge egenskaperna, och utom tonernas, hade en annan harmoni uppstått emellan henne och läraren. Hennes far, en lika stolt som rik man, hade förut innehaft en hög tjenst, men tagit afsked och lefde nu för sin enda dotter, efter en tidigt afliden älskad maka. Thekla, som redan i sitt femtonde år var fullkomligt ut