visst slag ofvanläder, hvilket arbete han dock, e huru han fick tillräcklig håte undervisning oci öfning, förrättade så oskickliv:, att bolaget sälla eller aldrig dermed var belåtet, emedan ban sak nade hvad för en skicklig arbetare är oumbärlig! nemligen godt handlag; den andre åter, som emo direktörens tillrådan, men på grund af de andr. lärarnes vid Inst. rekommendation, antogs i ar bete hos garfveriholaget, då hans läro-kurs vi Institutet ansågs slutad, men direktören vägrade d. genast gifva bonom gesäll-bref, bade, enligt hola gets öfvertygelse, till vinnande af theoretisk kun skap i yrket användt sin tid ändamålsenligt vi Inst. och sedermera, efter antagandet hos bolaget med ktod ledning på kort tid förvärfvat en ick vanlig skicklighet i beredningen 2f åtskilliga finar läder-sorter. Så visa sig resultaterne af den vid Institute vidtagna anstalten, att utfärda gesälloch kun skapsbetyg. Kommitterade vilja visst icke bestri da, att en och annan verkligen praktiskt skicklit arbetare utgått från Institutets verkstäder: men allmänhet synes det icke vara förhållandet; och att det ej heller kan så vara, inses lätt, då i be. traktande tages de ofvan i underdånighet anförds svårigheter, som miste möta försöket att bibringa handtverks-färdighet i speciella yrken vid ett undervisningsverk, beräknadt att bibringa grunderna för alla. Kommitterade känna enskildt några få från Institutet utgångna skickliga elever, och dessa vidgå öppet, att hvad de egentligen lärt vid Institutet, hafva de inhemtat genom de theoretiska föreläsningarna, men att hvad de i praktiskt afseende inhemtat, varit dem mera till hinder och förvillelse, än till nytta. Kommitterade äro således både på förnuftsgrunder och genom erfarenhet öfvertygade om oriktigheten af hvad direktören yttrade till direktionens protokoll d. 48 Januar 18 37, eller att verkstäderne äro de enda, hvarifrån all egentlig nytta utgått, som Institutet utorättat, och hvilkas inskränkning till sin verksambet blefve Institutets fullkomliga upplösningp: .värtom tro kommitterade, att den upplösning. om direktören tidt och ofta anmält stå för dören, och hvartill spår verkligen icke saknas, ofelvart skall inträffa, i fall medel icke skaffas mot len oböjliga ihärdigheten att förvandla Institutet ill en skola för inhemtande af handafärdighet i speciella slöjder och af sådana för-kunskaper, som borde inhemtas vid allmänna skolor. (Forts. följer.)