traktande af det sätt, hvarpå Institutets bestämmelse hittills visat sig vara uppfattad, föreställde sig, att Institutet. velat lemna undervisning endast i de konster och slöjder, hvaruti färdighet händelsevis råkat att för tillfället derinom finnas. Det tyckes böra förlåtas en undervisnings-2nstalt, och ännu mera en lärare, om han icke besitter erfarenhet och handafärdighet i många handtverk; en menniskas lifstid förslår svårligen att till någon fullkomlighet förvärfva en dylik färdighet i flera än ett. För att ett Institut skulle kunna uppfylla den bestämmelse, som direktören velat gifva det, skulle således icke blott en oerhördt stor lokal erfordras, såsom ofvan är anmärkt, utan äfven ett ofantligt antal lärare; och man torde deraf kunna sluta, att detta icke kan vara den tanke, som ligger till grund för en dylik inrättning. Antingen måste det utbreda sig i oändlighet, och ändock med fara att blifva otill räckligt, eller ock måste det utgå från en annan ide, beträda en helt annan bana, nemligen den, att sprida kunskaper, som äro gemensamma för alla yrken, hvilkas föremål är materiens rörelse, formförändring, upplösning, sammansättning. Detta hindrar visst icke, att undervisningen blifver hvad man kallar applicerad, ty läraren kan och bör, så snart han visat eller tydliggjort för sina elever en fysisk eller kemisk sanming, en rörelses lagar, en kemisk frändskap, ett lösningseller föreningssätt, göra dem uppmärksamma på de verkningar och den användning, som allt detta kar hafva på en fabrikation eller ett bandtverk; men ville han ingå uti specie!la och detaljerade förevisningar, huru man bör vända sina händer, för att i det eller det serskilda handtverket använda de demonstrerade satserna, så lupe han fara att antingen begrafva sig i ändelösheter, eller ock blifva nyttig blott för en liten del af sina lärjungar, d. v. s. förvandla sina föreläsningar till en verkstads-undervisning i ett eller ett par yrken, i stället för en vetenskaplig grundläggning för alia. Och i alla fall är det nästan att påräkna, at en på det sättet praktisk undervisning blifver otillräcklig och oduglig, såsom förhållandet också visat sig med de Gesäll-utnämningar, som Institutet företagit sig, på grund af ett direktörens förslag, hvartill Direktionen lyckats att skaffa Kongl. Maj:ts nådiga bifall. De få Gesällbref, Institutet utfärdat, hafva varit sina ägare till föga eller ingen nytta, ja, i flera fall till verklig skada, emedan Instituts-gesällerne oftast befunnits icke besitta den arbetsamhet eller färdighet, som de bordt äga, för att gagna sig sjelfva och Konsten. Kommitterade, som ansett nödigt att söka någon visshet om ett förhållande, hvarom ryktet länge varit allmänt, hafva af några handtverkare och manufakturister, som användt dylika Institutsgesäller, förskaffat sig hosfogade betyg, hvaraf synes, att: 4:o en snickaremästare har tagit i arbete två af dessa gesäller, som dock befunnits så föga bemmastadde i yrket, att den ene var blott två dagar i arbete, men den andre, tillsagd att äfven afflytta, erbjöd sig att ingå på vanlig lärotid, hvilket dock icke af mästaren antogs, i anseende till den sökandes ålder; 2:o en annan snickaremästare har emottagit en Instituts-gesäll, men som var med yrket så obekant, att ban, lik en annan nyläring, måste använda ett par år som lärgosse, för att blifva gesäll ; 3:0 en färgare, som hufvudsakligast drifver yllefärgning, har haft i kondition två Instituts-gesäller, hvilka väl synts innehafva theoretiska kunskaper om de ingredienser, som erfordras att på godset anbringa vackra färger, men tillika varit alldeles oanvändbara vid den praktiska utöfningen af yrket, hvilket mästaren anser härleda sig derifrån, att den method, som för undervisningen följes vid Institutet, är otillämplig vid utöfningen af färgerikonsten, såsom borgerlig näring betraktad, emedan dels de qvantiteter gods, som vid Iastitutet färgas, äro så små, att lärlingen icke kan inhemta behandlingen vid färgning i stort, dels deraf, att större qvantum färg-stofter tilltages, än som behöfves till färgen, hvilket kan låta sig göra vid Institutet, der fråga icke blifver om kostnaden, så att om en färgeriidkare ville använda den af dessa gesäller inlärda method, antingen färgare-lönen blefve för hög, eller färgaren ruinerad under täflan med andra; af hvilka skäl bemälde färgeriidkare anser dessa gesäller icke i ringaste måtto nyttiga hvarken för sig sjelfva eller för den, som använder dem i arbete, förr än de i några år i ett vanligt färgeri inhemtat nödig kunskap i yrket; 4:0 ägaren af en mekanisk verkstad har användt elever från Institutet, med flera terminers undervisningsbetyg i metall-arbeten m. m., och funnit flera af dem äga så ringa öfning i de vanligaste operationer vid dylika arbeten, att han endast en kortare tid kunnat behålla dem; hvarvid han företrädesvis nämner en med Institutets gesällbref försedd arbetare, som arbetade hos betygets utgifvare en veckas tid, men dervid icke gjorde sig förtjent af arbets-lön, utan snarare bordt ersätta det arbete, han bortskämde; 3:o en annan ägare af mekanisk verkstad har försökt att såsom arbetare begagna åtta från Institutet utgångna elever, de fleste försedde med gesällbref, men funnit dem lika oskickliga, som nybörjare, och i så måtto vida svårare att undervisa, som de varit bortskämde genom en förvänd undarvioninec mathad medfört fäörtrnaenda 411 an