Aftonbladet – 5 juli 1845, sida 3

BILANDARDRE ÄMVINEN: Verser till de studerande från Upsala, vid deras besök i Carlskrona, af herr kamerer Wolyn. Dig ungdom! vill jag följa På vild och trotsig bölja, På stilla blomsterstig! På mödans stråt — på nöjets, I smärtans stund — i löjets: I dödens famn! jag följer dig. Jag älskar dina drömmar, Jag vaggas af de strömmar, Der tanken ilar, fri: På fantasiens vingar Till purpurskyn jag svingar Och bygger gyllne slott deri! Dig alla åldrar närmas Och alla hjertan värmas Vid dina blickars glöd; Likt rosig morgons strålar Ditt öga Himlen målar För ung och gammal, purpurröd. Så kom oss är till möte Och slat oss i ditt sköte, Du gyline blomsterring! Låt, arm i arm, oss vandra På rosor med hvarandra Annu en stund din lustgård kring. Dess blomsterskara vinkar Och morgonstjernan blinkar Från purprad Himmel ner! Skön står din Vallfartsbana, Hvart dina blickar spana En hoppets blomma mot dig ler. Kom! till vårt bröst dig luta, Oss låt i samdrägt njuta Den dag, som ej är läng! Snabbt löpa Solens fålar Och snart, vid Månens strålar, Hörs Edens foglårs aftonsång. Se, utanför på stubben Der sitter trötta gubben Och lyss hvad klockan slår! Kom! öppna honom grinden, Och, lätt som vestanvinden, Han störtar in — trots gikt och är. Ja, alla fjettrar lossas Och alla krämpor krossas — De tindra Himlens bloss! Och hjertats pulsar svalla Och Edens harpor skalla — Då ynglings-famnen trycker oss. Den våg J gån att plöja, Snart höljs af nattens slöja, Se Dagen tyst går ner! Så är i nedergången Den skald, som sjövg Er sången — Och Eder om en solblick ber! ———