Aftonbladet – 5 juli 1845, sida 3

maste intill de simplaste, emedan alla äro menniskobatn och icke kunna fylla sin bestämmelse, sam! derigenom vinna lycka, utan att lydigt följa Försynens i nalursgåfvorna afgifna vink. Först genorm en allmän samhällsrörelse af så radikal syftning kan blodstockningen afledas från det sjuka samhällets hufvud och den qväfvande trängseln, med åtföljande i många riktningar förderfliga feberoro, fördelas och afkylas hos herreklasserna, hvilka under seklernes lopp blifvit uppfyllda, långt utöfver behofvet för befintliga intelligens-platser, genom ett oupphörligt tillströmmande in i herreklasserna ifrån kroppsarbetarnes barn, utan motsvarande afgång genom naturlig återsändning af herrebarn tillbaka ibland kroppsarbetarne. För hvar och en, som alfvarsamt begrundar här omrörda förhållande, måtte det synas klart, att af denna naturliga stockning i herreeller icke-ktoppsarbetande klasserne måste: hafva uppkommit en svår samhällssjukdom, hvilken är stadd i oafbruten tillväxt. Sannolikt finns häri en hufvudrot till vår tids så allmänna samhällsoro och obelåtenhet, och hvilket allmänna onda påkallar den här förut antydda, till roten gående stånds-cirkulationen, såsom ett af de radikalaste botemedlen. Denna helsogifvande alfvarsamma rörelse tillvinner sig dock icke någon allmän omfattning eller något lifligare deltagande förr, än en stark brytning föregått mot häfdvunna fördomar och föråldrade föreställningar uti allmänna tänkesättet. I högsta måtto angeläget är-sälunda, att söka gifva allmänna föreställningarne om menniskovärde och menniskolycka en förändrad riktning, mera vänd åt den ur christendomens djup uppklarnade rätta betydelsen af menniskolifvet; och önskligt vore derföre, att upplyste och talentfulle män ville snarligen företaga sig och lägga under allmänhetens ögon en grundlig utredning af ståndscirkulations-idens innehåll, samt tillämpning på det praktiska lifvet. Såsom måhända väckande bidrag till hvad jag sålunda hoppas få se utfördt af större, förmågor, må imedlertid här försökas några åtminstone välmenande, ehuru ofullkomliga betraktelser öfver ifrågavarande ämne. (Forts. e. a. 8.) rst a A rara i il sara rr är