Aftonbladet – 5 juli 1845, sida 2

Aa JA I UUTULlaAa dl3tLLiUUv IR HI LIV IUL 25? Sd Aa det dock visst, att folket tänker ganska annorlunda. Det skärande i denna antydda kontrast mellan befolkningens uppförande vid den utländska monarkens besök och det vid studenternas, skall också hafva uppväckt mycken förargelse på vissa håll, och man vet icke hvilketdera partiet befinner sig mest illa dervid, antingen det ryska eller det augustenborgska. Alt baron Nicolai från första stund på allerhögste ort dundrat emot alla humanitetsbevis Iirån de danska auktoritcernas sida mot de unga gästerna, omtalas allmänt: men, uppriktigt sagdt, det vore ju obilligt att förtänka honom det; han. kan dock icke vara mer än rysk minister. Komiskt är, att vederbörande, som för detta tillfälle icke ansett sig böra vägra studenterna att tåga med sång genom gatorna, likväl uttryckligen gjort undantag för en enda sådan sång, hvilken nu för tiden är hela den danska studentkorpsens favoritstycke, lika väl som de Isvenskes, nemligen Kung Karl, den unga bjelten; man synes hafva fruktat, att den ryska baronen, förbi hvars hotell processionen gick, skulle möjligtvis kunna ha blifvit hälsad med det bekanta: ur vägen, muskoviter! Tisdagsaftonens fest i Ridehuset var i alla afseenden storartad. Sjelfva lokalens dekoration kan anses som ett non plus ultra. En oräknelig massa blomster hade dertill blifvit använd, äfvensom en hel skog boklöf ifrån Dyrehaven. mMånga vackra händer hade den sista veckan förut varit sysselsatta med att åstadkomma den mängd artificiella blommor, som särskildt behöfdes vid sidan af de lefvande, och såsom ett talande drag må anföras, hurusom en bonde en al dagarna anmälde sig hos festkommittten med en present af ett väldigt lass de skönaste florerande plantor, Isom han af egen drift rest omkring och hopsamlat från trädgårdarna hemma i hans trakt. Talaretribunen stödde sig mot en pyramid af blomsterkrukor, anordnade hundratals, så att de bildade en enda brokig tapet, och på ömse sidor derom voro uppställde Bissens vackra statyer Apollo och Minerva. De begge fonderna af salen lutg ordes af en skogsoch en fjälldekoration, och längs efter de grönklädda väggarna hängde sköldar med de trenne rikenas-anseddaste statsimanna-, författareoch krigarenamn. Belysningen från tolf större ljuskronor, 24 mindre lampkront sr och trenne ofantliga kandelabrar i midten af satongen Jvar af en pompös effekt i allt detta gröna och blomstrande, och vid inträdet anslogs man ovillkorligt på samma gång af det smakfulla i detaljerna, som af det högtidliga i det hela. 2600 personer deltogo i festen, och man igenkände Ibland dessa samtliga lärarne vid universitetet, de flesta hufvudstadens utmärktare litteratörer och Ikoustnärer, många embetsmän och äfven några Iförnämiteter,, mnemligen chefen för Konuvgens hof samt öfverhofstallmästaren, hvilka blifvit inTviterade på grund af det biträde, de lemnat festIkommitteen till vinnande af lokalen och af materialier till dess prydande. Skada var, att det stora galleriet, hvilket löper rundtomkring: salen, och hvilket man hoppats få upplåta till åskådare loch åskådarinnor, blifvit på Kongl. Majestäts bestämda befallning för till fället stängdt, emedan det vore hög tid att tillse, det icke hufvudstaIdens damer inrycktes i de politiska diskussionernax. Denna faderliga aktsamhet om det täcka Ikönets politiska oskuld kan visserligen vara alltför berömlig; men det första är, att sådana diTrekta förbud efter all anledning föga hjelpa i längden, och det andra är, att hela festen skulle erhållit en ännu högtidligare och mera så till sälIgandes estetisk hållning, i fall läktaren varit klädd raed hufvudstadens fruntimmer. Damerna sjeilva äro också nästan smått i revolution derötfver, latt de jemförelsevis så litet fått taga del i vecme mv TN VM oo OM ET OK Ikans tillställningar. På onsdagen egde den af Skandinaviska sällIskapet tilNställda Skovtouren rum. Ni har af tidningarna säkert redan erfarit, att de sjelfegande bönderna i hufvudstadens närhet till detta tilltille hade erbjudit sina hästar och åkdon för transporte-. rande af de främmande gästerna; en demonstration, hvilken ensam synes mig mer än nästan allt annat bevisa, huru djupt den skandinaviska förbrödringsidden härstädes gripit in i folket. Hedan kl. 9 på morgonen voro också halitannat hundra bond-ekipascher, goda holsteinare med präktiga hästar, samlade innanför Nörreport i hela trakten omkring universitetsgården. Hvar bonde kuskade sjelf för sina främmande. Tåget tog vägen genom hela staden, ut genom Österport, och först till Fredriksdal, — der en liten landtlig frukost intogs i det gröna, bestående af matsäcksvaror, som de danska vårdarne medhaft. Ett temligen envist regn störde till någon del behaget af denna promenad hela förmiddagen, men sjelfva rastandet i Fredriksdals skog blef måhända just derigenom så mycket mer gemylligt,, som man tvangs att under de lummiga bokarna bilda små förtroliga grupper, der glaset och bägaren gick friskt och glädtigt omkring. Sjelf råkade jag till värd få en förträtllig pUrtekrämmer,, hvars makalösa kalfstek och delikata stickelbärssylt jag aldrig skall förglömma. Den goda mannen gick sjelf med skeden i syltburken omkring och matade sina gäster, en efter annan, och visste icke på hvad ben han skulle stå af glädje deröfver, att de kära svenskarna höllo till godo med hans landtliga traktamente. an Fredriksdal begaf man sig till Sor genfri. H. M. Konungen, som eljest redan är utflyttad bit, hade på morgonen rest in till hufvudoo ee aan I I Pr HH faunan lag