Aftonbladet – 5 juli 1845, sida 2

ett par hastiga ord. Jag kallar det underbart, och i sanning, hvad är det väl annat, denna fredliga invasion af mellan fem och sexhundra ynglingar, som komma att taga en europeisk hufvudstads alla tankar och känslor, ja, man kunde säga, nästan hela lif i beslag, och detta icke för en timma, icke för en dag, men för en hel vecka! Sedan i måndags har Köpenhamn icke sport efter något annat än de främmande studenterna, icke haft annan önskan än att kunna öfverraska dem med ständigt nya bevis af sin gästvänskap och sina innersta sympathier. Det är icke mer för oss, som deltagit i dessa fester, någon hemlighet, och det skall snart icke längre vara det för hela Europa, att detta studentmöte, hvilket nästan från första ögonblicket förvandlat sig tillj en folkfest, är en veridshistorisk händelse, hvars utveckling kommer att innebära långt mer, än någon menniska för få år sedan kunnat ana. Detl har uppstått i historien en splitterny kraft, ett nytt medel till sakernas pådrifvande, en ny mekanisk kombination, som en gång skall slå den politiska verlden med häpnad, liksom ångmaschinen gjorde på sin tid inom den industriella; det är folkens allianser. Furstarnas hafva aldrig varit annat än ett stycke papper med ett sigill under; detta andra är en verklighet med kött och blod. Man skulle redan kunna skrifva en bokl härom, men en icke aflägsen framtid skall dock säkert med sina gerningar gilva oss den bästa utläggningen af detta ämne. Ett vill jag blott tillägga, det att vi, skandinaviens folk, kunna vara stolta ötver att hafva gifvit Europa det första exemplet af en dylik nationernas förbindelse, det är ett radikalt steg, som åter i ett enda tag skall gifva norden en betydelsefull plats i det europeiska statssystemet; — och hvem är det som har gjort allt detta? från början blott några unga män med hjerta och vilja, en handfull studenter, för hvilka studerkammaren blifvit för trång! Oy! kungar, kungar, hur mycket hafven J icke här Jag behöfver icke vara vidlyftig rörande de olika anordningar och fester, hvarmed Köpenhamn mottagit de främmande gästerna, emedan härvarande tidningar skola lemna er såväl en utförlig beskrifning deröfver, som en officiell återgilning af alla vid de olika tillfällena hållna tal. Jag vill i stället meddela några små detaljer, hvilka kanske dels förglömmas i det stora hvimlet, dels äro för de flesta obekanta, dels också äro af den natur, att tidningarna på stället icke kunna upptaga dem. Och de små detaljerna betyda dock ofta så mycket! Det var i måndags de svenska och norska siudenterna ankommo hit. Hela förmiddagen hade varit mulen och regnig, men omsider vid tretiden klarnade det upp, och den blidaste sol glimmade öfver hafvet, när de trenne ångfartygen Gottiland, Carl Johan och Malmö omkring klockan fem styrde in till Köpenhamns Toldbod-kä. Den danska studenikorpsen var här sina gäster till mötes, och en fabulös menniskomassa hade dessutom församlat sig på den så kallade Lange Linie, Esplanaden och tillgränsande gator. Man tar säkert icke för högt till, när man säger att en femtiotusen menniskor hade strömmat ut till denna del af hufvudstaden. Förrän de främmande anlände, egde en liten kuriös scen rum mellan danska festkommitteen och polisen, hvilken sednare lått kunglig befallning att förbjuda en af de medbragta fanorna, en med de tre skandinaviska rikenas färger, såsom alltför revolutionär, och derför utan krus och komplimanger supprimerade densamma, såsom det heter i censurstil. Ätfventyret försiggick likväliall tysthet och hygglighet, så att den önskliga freden icke vidare blef störd. Uppmarschen från hamnen till Universitetsgården genom stadens vackraste gator var verkligen stolt. I spetsen tågade andra brigadens musikkorps med klingande spel, derefter sångföreningen och de för tillfället utsedde cheferne, samt vidare hela studentmassan, omkring 1560 man stark, i slutna leder om sex och sex, med vajande fanor. Ofversallt der tåget passerade, voro fönsterna uppfyllda med åskådare, hurrarop skallade, damerna viftade med sina näsdukar, och från flera hus nedkastades blomster och kransar. Jag upprepar det, det är i en stor curopeisk hufvudstad detta är skedt för en gästande sudentskaras skull! En hufvudstad, som visserligen vet att icke kasta bort sin entusiasm för ingenting, en hufvudstad, som få dagar förut med den största kallblodighet i verlden och utan att höja ett enda lefve, sett en mägtig främmande monark inom sina murarl!...I sjelfva verket, studenternas mottagning i Köpenhamn kommer först att framstå i sitt skäraste ljus, när man sammanliknar den med den, hvilken egnades kungen af Preussen veckan förut. Ett par hundra nyfikna menniskor nere vid. Toldboden och några Matta hurrarop af de församlade hofmännen och den landsatta besättningen från det preussiska majeslålets egna fartyg, se der den jemmerlighet, som i danska statstidningens spalter förvandlat sig till en så tragikomisk begeistring och jubel! — För öfrigt hörde man under hela tiden, der grosse Wegweiser, här vistades — man har nyligen gifvit kungen af Preussen detta namn med anledning af de nådiga resepass, han utfärdar till dem, som genera honom, — nästan icke det rin ) (Detta bref innehåller väl ett och annat, som läsaren känner förut af ae beskrifningar vi, efter Danska tidningar, lemnat om det Nordiska Student