Aftonbladet – 3 juli 1845, sida 3

ERNST RESTE re maskot ång någothvarstädes, då det älven måste göras ågot af densamma. Sednare på aftonen var allmän dans i festsalongen. Borgare, sjömän, studenter och bönder togo sig här en munter vals ömsom med stadsmamsellerna och bondflickorna. Det var den fullkomligaste jemnlikhet, man vill tänka sig, och det är en sanning, att glädjen likväl icke urartade tiil sjelfsvåld, derför att den var befriad från all etikett. De diplomatiska herrskaperna från hufvudstaden stodo ett ögonblick försigtigt i dörren och sågo på; utslaget af detta nådiga tittande blef, att det hela var någonting excessivement drölen. Vid nattens ingång tändes festeldar här och der i skogen, äfvensom ett litet fyrverkeri, hvars raketer lustigt hvirflade öfver trädtopparna, när jag begal mig ifrån stället, ganska trött och ganska nerdammad, men också ganska förnöjd med min dag. Vägen från Helsingör till Köpenbamn öfver Fredensborg och Fredriksborg är af hela verlden prisad för sin skönhet, och hur inrotad min envishet är att alltid vilia ha en tanka för mig sjelf, måste jag denna gång finna mig i att endast snacka efter hvad förnuftigt folk sagt tusen gånger före mig. Naturen kring de begge anförda kungliga lustslotten är verkligen i sin gepre, det vill säga: icke det storartade, men det täcka, ett non plus ultra; jag vill icke uttala ordet paradisisk, ehuru jag tror att Adam och Eva i sjelfva verket skulle ha trifvits här särdeles godt och äfven haft alldeles tillräckligt med äpplen, men jag vill kalla denna trakt en blekingsk. Och detta är, när allt kommer omkring, hufvyudkarakCe D n