sterskap på de arma åboernas bekostnad, hvartil man lyckades att få ett stöd inom Konungen dåvarande konselj och föredragande; så framstå det temligen påtagligt, huru rätta förhållande härmed är. För att kunna komma till ett slut, det bäst: jag kan utfinna att förlika kyrkornas, presterska pets och åboernas ömsesidiga fördelar, vågar jag således föreslå, att Ståndet måtte till sitt enskil da utskott remittera det förslag till underdåni; skrifvelse, som jag vågar utbedja mig, att Stån det ville till åboernas skydd och framtida väl af gifva till Kongl. Maj:t, och hvilket förslag jag för. modar att Utskottet, sedan det öfvertygat sig om dess öfverensstämmelse med hvad sannt och a Statsutskottets, samt dess målet beredande afdel nings utlåtande bestyrkt finnes, icke skall tvek: att hos Ståndet tillstyrka. Detta förslag tillstyr. ker, att Kongl.-Maj:t, med den grundlagsenligs makt han eger, målte upphäfva de sedan 4849 utfärdade administrativa beslut, eller rättare för. klara dem icke hindra frågors upptagande om eganderätt eller dispositionsrätt till dessa hemman tillförsäkra åboerna om besittningsrätten å de än. nu ej utarrenderade hemmanen, och arrendalorerna för arrendetiden, hvarefter hemmanen skulle itergå lill åboer eller deras arfvingar, som från lem genom arrendena utdrifvits, samt lemna rätt ill skatteköp, på det sätt att kronan och kyrskorna dela skatteköpeskillingen efter den andel le äga i ständiga räntan. Såsom alternativ, om Konungen icke anser sig unna bifalla detta, föreslås en sådan undersöking, som Rikets Ständer vid flera föregående iksdagar yrkat, och som Bondeståndet förmodlisen ej nu tvekar att begära. Som det synes öfverflödigt att här uppläsa förlaget till underdånig skrifvelse, då det enskilda itskottet deri torde komma att föreslå förändrinsar, får jag endast anhålla, att det jemte mitt nförande må till Utskottet remitteras. Stockholm d. 9 April 1845. B. Gudmundsson. (Slutet följer.) emd