Aftonbladet – 1 juli 1845, sida 2

LITTERATUR. Religionstal af William E. Channing, öfvers. af N. Ignell. Stockholm, hos I. J. Hjerta, 1845. 408 sidd. 8:o, ä 2 Rdr 1416 sk. Bko h. ex. (Slut från Lördagsbl.) För att på en gång lemna våra läsare en koncentrerad bild af förf:s åsigter och tillika ett prof af hans stil (hvilken öfversättaren i allmänhet ganska lyckligt återgifvit) meddela vi här ett utdrag, sid. 588 o. följ.: Christendomens herrlighet består i den rena och höga inverkan, han har på menniskoanden. Han andas icke skrämselns och försagdhetens anda. Om han det gjorde, skulle han ej förtjena vårt lof. Han gifver kraft, mod, ståndaktighet åt vår vilja, kärlek, oegennytta och en alltomfattande hängifvenhet åt vårt hjerta; friskhet, klarhet och lif ät vårt förstånd. Han frälsar den som omfattar honom från synd, från passionernas välde, förer honom till det fulla och fria bruket af hans bästa förmögenheter, samt förverkligar den Guds afbild, till hvilken han blifvit skapad. Han lofvar oss alltså icke allenast, utan insätter oss redan bär i en himmelsk delaktighet. Detta är Christendomens stora verk. Jag börjar med att fråga, hvad Christendomens hufvudsyfte och egentliga företräde är; och jag upprepar det svaret, att dess syfte är att ingifva. icke räddhågans, utan kraftens, kärlekens och tuktighetens anda. Häruti består dess förnämsta värde och företräde. Med andra ord, den inflytelse, som han utöfvar på menniskoanden, utgör hans högsta ära. Christus är vår Frälsare, emedan han förlossar eller gör anden fri, renar bonom från synd, ingjuter hos honom kärlek till dygden, kallar fram hans ädlaste känslor och förmögenheter, bekläder honom med sedlig styrka, återställer honom till ordning, helsa och frihet. Detta är hans stora mål. Att närmare förklara dessa åsigter, skall nu blifva ämnet för mitt tal. Vid läsningen af Nya Testamentet möter mig öfverallt det ändamål, som här tillskrifves Jesus. Han kom, såsom jag der får lära, icke till att vara en utvärtes, uton invärtes befriare; icke tillatt upprätta en utvärtes thron, utan till att upprätta sitt. rike i oss. Han kom, enligt de heliga skrifternas uttryckliga ord, till att frälsa oss från synd, att afvända från oss all orättfärdighet, att förlossa oss från allt förderf, som öfver oss kommet är, att dana sig en ny. och obefläckad kyrka eller församling, att skapa oss på nytt efter Guds afbild, att göra oss delaktiga af Guds natur, att meddela oss våra synders förlåtelse och det himmelska arfvet, derigenom att han kallar oss till bättring och en städse tilltagande dygd. Vid läsningen af Nya Testamentet undervisas jag öfverallt, att Christus lefde, lärde. dog och uppstod, för att utöfva en renande och förädlande inflytelse på menniskokarakteren; att göra oss tillsegervinnare öfver synd, faror och besvär; att förena oss med Gud genom sonlig kärlek, och framför allt genom likhet i hans natur, genom delaktighet af hans anda. Detta framställes uppenbarligen i Nya Testamentet såsom Christendomens högsta ändamål. Låten mig nu fråga, kan något ädlare ändamål tillskrifvas Jesus? Nej, intet större verk kan finnas på jorden, än att rena själen från det onda, och ingjuta hos densamma nytt ljus, lif, kraft och kärlek. Jag vidhäller, att den rätta måttstocken på en religions förträfflighet är att finna i den anda och makt, som hon meddelar sina anhängare. Detta är ock TAR a st HA 3 a VA CR DÅ 2 RS BE RNA: SVENNE ANN TIVIES FEV IRENE. or BN pl Er not VN MPR SA