Aftonbladet – 28 juni 1845, sida 3

Man bedrar sig fullkomligt, om man föreställer sig, att Channing, emedan han tillhör unitarierne och icke byllar åtskilliga kyrkors symboliskt laffattade treenighetslära, derföre nekar uppenbaIrelsen. Det är tvertom just på bibeln han stödjer sig. Man ser det tydligt, af sjelfva det första och andra religionstalet, hvilka hafva till ämne christendomens bevisning, och hvaruti förf., ifrån och med sid. 43, redogör för uppenbarelsens nödvändighet, giltighet, öfverensstämmelse med vårt förnuft och med vår natur. Slutligen försvarar han i samma första religionstal de fyra evangeliernes äkthet. Det tredje talet har till sitt vigtiga ämne Christi personlighet; och den, som, till följe af föreställningar om unitarierne, skulle förmoda, att förf. bestrider Christi gudom, må läsa sid. 93, der han ohetingadt förklarar Christus vara Guds enfödde Son: och sid. 95, der han i Christus framställer ,verldens Frälsarep. Fjerde talet har för änds:mål att skildra Christendomen såsom en förnuftig relision; hvarvid förf. utgår ifrån Pauli ord (Rom. 4: 46.): vja skämmes icke vid Christi evangelium,. Mången blind zelot torde väl stöta sig här på sjelfva den omständigheten, ati förf. finner harmoni emellan Christendomen och Förauftet; då det eljest för åtskillige af detta mörka sällskap utgör ett älsklingsthema, att med flit och efter yttersta förmåga sätta den gudomliga läran i samband med oförnuftet. Likväl torde man kunna hemställa till desse ifrare den frågan, hvad de då egentligen tro sig vinna härmed? Ty sättes Oförnuftet sjelf, såsom sådant, eller, om icke just det, dock en mot förnuftet stridande Princip till utgångspunkt och grundkraft vid de religiösa hufvudämnenas afgör rande; så kan ju en tredje, utom dessa zeloter, framställa någonting emot dem af en ännu ytterligare befängdhet, än de sjelfve bittills uppfunnit; och huru skulle de då kunna vär a sig emot detta anfall? Icke genom att bevisa det innebålla förnuftsvidriga saker; ty dylikt var ju basen för deras eget system? Icke heller genom att med skäl ådagalägga detta anfall ej vara grundadt på skriftens utsagor; ty, det är just när man med skäl visat dem sjelfve icke basera sig på skriften, som de vila jäfva och undandraga sig allt sådant, emedan skäl, (rationes, likasom allt ratio) tillhöra förnuftets område! ; Det femte religionstalet handlar om Christi efterdömlighet, och förtjenar att, ur Channings synpunkt, läsas vid sidan af den ryktbara Thomas a Kempis 3 böcker om samma stora ämne. — Derefter komma tvenne tal (det 6:e och 7:e) om Kärleken till Christus, samt äfven tvenne (det 8:e och 9:e) om Sjelfförsakelsen, hvilka vi anse såsom kärnan i hela denna samling af andliga framställningar, betraktade såsom Christlig sedelära. De omfatta våra pligter mot det högsta väsendet. Vi mötas härefter af predikningar, som mera hafva till syfte, att, ur religionens synpunkt, inskärpa och lära oss pligterna emot medmenniskan. Således omfattar 4C:de talet Hedren emot alla (en, såsom vi tycka, ej rätt lyckad öf verskrift), och det 11:e har Odödligheten till ämne. Det borgerliga samhället kommer slutligen 1 12:e och 453:e talen: Om krig, och Om andlig frihet såsom den rältla grundvalen för all borgerlig frihet. Härtill ansluter sig det 44:e: Om evangelii predikan för de fattige. Sist framställes en förträfflig skildring af prestens och hans embetes heliga åliggandan, och den makt, han på ren grund kan utöfva. Detta utgör 43:e talet: Om väldigheten i predikoembetet. — Det sista (det 46:e) afslutar hela serien genom en varm, klar och genom sin frimodighet intagande skildring af Christendomens anda. Förl. utgår här ifrån det språket: Gud hafver icke gifvit oss räddhågans ande, utan kraftens och kärlekens och tuktighetens. (Slutet följer.) tentorna — Angående det tillämnade Riksmuseum, in