Aftonbladet – 28 juni 1845, sida 2

Article Image
den glada högtiden, som var af dem utsatt till middagstiden. Uom den andlige, voro inga andra till vitnen bjudna och närvarande, än grefve Juliers och de åtta åldermännen, som delat fängelset med Peter Konink. Enkelt och stilla, såsom det borde vara i ett borgerligt hus, firades denna glada högtid, och de nu förenade lycklige tillbragte dagen nästan tumma i saligt åskådande och kunde knappt fatta den öfvergång från fruktan och förtviflan til högsta fröjd och jordisk sällhet, som inom så få dagar inträffat. Den korta återstående tiden före uppbrottet ezoade Guel! helt och hållet åt sin Gabriela; ty den gode kärleksfulle fadren hade åtagit sig ensam ordnandet och beredandet af ailt för tåget. Staden var nu så uppfylld af tillströmmande stridslystae flandrare, alt många kunde icke få rum i staden, utan måste ingvarteras i omkringliggande byar. Alfskedsstunden var inne. Richilda besörjde packningen och lemnade den till de väntande ryttarne. Gabriela räckte vapnen till fadren och den älskade maken, och såg djupt och innerligt på begge, såsom ville hon i bilden af de dyra gestalterna hemta styrka emot fruktan och afskedssmärta. Guelf mottog med en varm, hjertlig omfamning vapnen hån den älskade handen och sade: Flandern blir fritt! Peter Konink upprepade dessa ord, fyllde den förgyllda silfverbögaren och utdrack den för Flanderns väl. Guelf tömde den äfven, satte den på bordet och sade tröstande glad: Så tom som bägaren är, så utan fruktan vare alltid våra hjertan, älskade Gabrielal Och nu tryckte han henne till sitt bröst och mottog den långa brännande afskedskyssen. Han var skakad och häftigt upprörd, men ville för Gabriela synas starkare än han var, och fadren, som märkte Guelfs öfverhand tagande smärta, sade: Gå nu, kära Guelf, hästarne äro otåliga; jag kommer strax. : Guelf gick nu mot dörren och Gabriela såg bäfvande, men genom tårar leende, efter honom. Ännu en gång vände han sig om och skyndade ut för att dölja de frambrytande tårarne. Nu tog fadren afsked af dottren, tröstade och

28 juni 1845, sida 2

Thumbnail