Aftonbladet – 27 juni 1845, sida 3

—— —g Utdrag ur ett bref från en resande. (Ur Najaden.) — — — I Kisa hade jag ett högst intressant sammanträffande med en medlem af de familjer, som — till ett antal af 30 personer — nyss från denna trakt emigrerat till Amerika. Själen i och chefen för utvandringen var en bonde, som titulerades byggmästare, ett af dessa bondgenier, man icke sällan påträffar bland våra Svenska bönder, hvilka hafva ett så naturligt och godt förstånd, och sådan fallenhet för handaslöjder och mekaniska arbeten och uppfinningar, att jag ofta funnit det högst — onaturligt och förvånande; en dalkarl har ju t. ex. nyss förfärdigat ingenting mindre än en — ångvagn, utan att hafva någonsin sett någon sådan. Denne ifrågavarande byggmästare var hela ortens allt i allom, byggde hus, qvarnar, tröskverk, biträdde med råd och dåd i allting, och var af alla aktad och afhållen. Sedan några är gick han och funderade på sin utvandringsplan, hvilken efter mogna öfverläggningar och kalkyler slutligen stadgades till fullt beslut. Under tiden lärde han sig — en Svensk bonde — läsa och tala engelska, först under någon kort tids arbete i Westervik och sedan genom flitiga studier och arbete på egen hand. Slutligen började han värfva med-emigranter, mest inom sin egen slägt, syskon, svågrar och deras barn, alla mycket godt, aktadt och bergadt folk, af hvilka de fleste ägde sitt fjeordedels hemman, eller så omkring. Egendomarne försåldes, och en del af penningarne qvarlemnades hemma i säkra inteckningar, i händelse expeditionen skulle misslyckas. Den summa, som hela sällskapet i kontant medförde, utgjorde omkring 7 å 8000 Rdr. Karlarnes antal var 6 eller 7, qvinnorna ungefär lika många, resten äldre och yngre barn. Många flere hade anmält sig vilja medfölja, men som en del voro mindre bra menniskor, en del alltför medellösa, ville vår nye Penn icke medtaga dem. Alla de utvanlrande berömdes såsom bra och särdeles gudfruktiga menniskor. Allt vid detta för flere familjer så utomordentligen vigtiga företag, denna emigration i stort rån fädernejorden till en främmande, långt aflägse rerldsdel, synes gjordt med ett förundransvärdt förtånd, beräkning och besinning. Flere af de utvandrades lägtingar, så väl som andre personer i orten, vänta ndast att få höra dessa sina vänners lyckliga framkomst, och huru det går dem, för att, i fall det går äl, äfven utvandra. Denna första, någorlunda stora migration från vårt land skall säkerligen, om den yckas, hafva betydelsefulla följder. Hundratals Svenkar skola då följa exemplet, och om hopar af beutne bönder börja utvandra från ett ingalunda öferbefolkadt, af naturen till jordmån och öfrige förållanden i allmänhet icke så särdeles missgynnadt and, skall detta utan tvifvel gifva våra statsekonoier anledning till allvarsamma funderingar öfver rsakerne. Jag frågade, om desse personer, som nu fvergifvit landet, hade några särskilda anledningar tt vara missnöjde här hemma, eftersom de, på ett itt som så föga öfverensstämmer med Svenska all-l: w0gens lynne i allmänhet och till ordspråk blifna! benägenhet att i någonting göra annorlunda än far ch farfar, sålunda gåfvo sig ut på ett så vågsamt ch vidt utseende företag med hustrur och barn? — Nej, svarade man, visst icke; alla voro dugligeji AA