Aftonbladet – 26 juni 1845, sida 2

föreställningar; men eljest går allt regeringen i händer. Kammaren hade beslutat att göra hos regeringen en föreställning, mot de orimliga karantäns-ordningarne, som nu villa, att nästan alla resande, i stället för den kortare vägen öfver Frankrike, resa öfver Triest och Tyskland, till England. SPANIEN. I Mallaga hade varit ett slagsmål mellan militären, som föranledt rykten att uppror varit i fråga, men nu är allt åter lugnt. Imedlertid synes det som ministören antingen hyste stora farhågor eller söker förevänningar till vå!dsamheter, ty det utsprides alt ett Esparteristiskt manifest skall cirkulera ilandsorterna, och polisen vill vädra sammansvärjningar i Alicante, Valencia, Barcellona och Madrid. Narvaez hade stjelpt med sin vagn, vid resan från Tarragona; han hade blifvit blott lindrigt skadad. Drottningen hade bållit revy med trupperna i Barcellona d. 8 dennes. Marie Christine hade åselt den i öppen vagn. Den förra emottogs med stort jubel, den sistnämnda med allmän tystnad. Hon har sedan sin resa till Rom och sitt giftermål förlorat sista resten af sin popularitet. Då de förvisade journalisterna Corradi och Perez Calvo genomforo Cordova, skyndade stadens utmärktare medborgare att egna dem sitt deltagande; men eskorten lät ingen nalkas dem. Spaniorer af alla particr, och Moderados mera än de öfriga, påstå att f. d. regentinnan (Maria Christina) helt och hållet beherrskas från Rom; man till och med hotar alt vägra henne skärselden, och att omedelbarligen sända henne en gång för alla till helfvetet för det kyrkorån, som hon skall hafva begått genom undertecknandet af de revolutionära dekreter, hvilka upphäfde klostren, om hon ej gör allt hvad i hennes förmåga står, att ersätta presterskapet och munkarne deras förluster. Såsom bästa och säkraste medlet att uppnå detta mål, har redan länge blifvit henne antydt giftermålet mellan hennes dotter drottningen och en son af den tromme furste, som under landsflykten burit martyrkronan. Maria Christina skall ofta befinna sig i det pinsammaste, ända till vansinne gränsande tillstånd, i hvilket bennes bigtfader, dominikanern Fulgencio försätter henne. Dessa i Spanien allmänt bekanta förhållanden synas sprida tillräckligt ljus öfver orsakerna till nuvarande ställningar och förhållanden vid Spanska hofvet, och bevisa, att ingen yttre inflytelse, såsom man velat föregifva, t. ex. ifrån Ludvig Pbilips sida, spelar någon hufvudroll i dessa. STORBRITANNIEN. Maynoothbillen bar nu äfven gått igenom i öfverhuset, med 4814 röster emot 350. Båda parlamentsbusen hafva beviljat den af regeringen föreslagna Jifstidspension af 4500 sterling åvligen för Sir Henry Pottinger, enhälligt och nästan utan debatt. OConnell har inställt sig i underhuset, för att deltaga i debatterne rörande de nya umniversiteterne i Irland och flere andra detta land rörande angelägenheter. Hertigen och Hertiginnan af Nemours hafva d. 46 återvändt till Frankrike. Öfningseskadern af 8 linieskepp, af hvilka 3 föra 4209 kanoner hvardera, ligger nu färdig i Portsmouth, för alt snart utlöpa. Då Sir James Grabam nyligen yrkade andra läsningen af billen om inrältandet af akademiska läroanstalter i Irland, försvarade han sig emot den beskyllningen som Sir Robert Inglis gjort honom, att hafva uppgifvit en jettelik plan till gudlös uppfostran, men råkade dervid att göra en bekännelse, som skaffat honom ännu flera fromma, på halsen. Han sade nemligen, att på den tid han studerade i Oxford, examinerades aldrig 1 hvad man visste, utan blott hvad man trodde; att den, som icke drog i betänkande att underteckna de 39 artiklarna, blef utan alla vidare omständigheter framsläppt; han sjelf hade likväl under sitt treåriga vistande vid universitetet aldrig bivistat någon theologisk föreläsning, aldrig afhört en predikan och icke njutit den ringaste religionsundervisning. TYSKLAND. I Preussen synas märkliga händelser förbereda sig. I konseljen tvistas, under Konungens frånvaro, emellan ministrarne om vigtiga regeringsåtgärder, hvilka på det allranärmaste röra rigtningen af hela styrelsesystemet, och det skall slutligen hafva blifvit öfverenskommet, att afvakta Konungens återkomst, för att han sjelf må kunna besluta. Inrikesministern von Arnim är för starka och våldsamma åtgärder, till förqväfvande af nine ss bt Rn ERE Er Asa lif. Jag begifver mig, med femhundrade af er