blefvo de stilla och öppnade de inre portarne till fängelset. Hälften af borgarne hade störta in med Guelf, men gården kunde icke rymms dem, och under det Guelf med väfvarne skyn dade opp till Peter Konink och äfven flere frår de andra handtverken störtade efter, för att befria deras åldermän och vänner, hade ett fiendtligt bhandgemäng uppstått på gården. Soldaterne fordrade att borgarne skulle lemna platsen ock de sednare fordrade detsamma af de förre. Nu grepo soidaterne till vapen och anföllo, men borgarne försvarade sig så tappert, alt snart låg hälf. ten af de förre slagne till marken. : Midt i denna strid framträdde Peter Koninl på gården och såg genast hvad som skedt! I samma ögonblick kom äfven Guell. Peter Koninl fattade hastigt ynglingens hand och sade: Se kära Guelf, om jag ock, som. ni föreslår, ville fly, kan jag det icke. Ser ni de faline fransmännen? Betärk hvad som skule blifva al Brögge af Fiandern efter denna natt? Nej, ädle Guelf denna natt måste jag med borgarne begagna, der måst? bringa oss frihet, eller död och evig träl dom; men vid denna heliga nalt svär jag: Bli derunder Bräögge befriadt från fronsmännen, di öfverlersnar jag den enda belöning jag har at gifva, min Gabriela, redan i morgon, om ni åstun dar det, såsom maka åt er, milt lifs och vår fri hets ädle räddarel Under dessa ord, som han fast och högtidlig uttalade, hade en djup tystnad inträdt och Pe ter Konink fortfor med kraftig stämma: Med borgare, moltagen min tacksäge!se, men oss åter står att fullborda verket! Kommen, vi måste ge nast tillkämpa oss friheten; försumma vi denn: natt, är allt förloradt! Låtom oss anfalla och ut drifva fierden, och himlen, som i denne. ädl yngling sändt oss en skyddande engel, skall bist; oss! Amen! pAmen! ropade borgarne på gården och sväng de sina vapen. Amen! ljöd det utom tornet från de öfrige Sonen bör icke personligen strida emot fa dren, sade nu Guelf och vände sig till borgarne jag har endast hittills kunnat bistå er. Förtr er nu åt er gamle anförare, och skonen min far