Aftonbladet – 25 juni 1845, sida 3

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — År 1843 intogs i detta blad, J2 440 för d. 20 Juni, ett förut i tidningen Samlaren tryckt bref till dottern af den år 4848 mördade kryddkramhandlaren Nisser, hvari denna af en väninna underrättades, att en arrestant på Linköpings slott skulle hafva på sitt yttersta bekänt, att han och två sjömän verkställt mordet å kryddkramhandlaren Nisser och blifvit dertill legde af ryttmästaren H. Nu, efter tre års förlopp, har rörande denna berättelse en förklaring framkommit, afgifven, på justitiekanslerns uppfordran, af kyrkoherden Örtengren, som förut varit fångpredikant vid Linköpings häkte, och hvars utlåtande, infördt i Linköpingsbladet, har följande lydelse: Fästningsfången Johan Bank, 52 år gammal, aflifvades ä Lysings härads afrättsplats den 4 Oktober 4898 för ätskilliga rån, dem han i förening med 2:ne likaledes under beredelse varande lifdömde medfångar begått i vestra och sydvestra delen af detta län. Kort före sin död, och sedan dagen till hans afrättning blifvit genom landshöfdingeembetets utgångna ordres bestämd, fattades han af en ångest och nedslagenhet helt och hållet i strid mot den sinnesstämning, han förut under sin fångenskar visat. Härunder yppade nu Johan Bank, att han, utom de brott, för hvilka han var dömd till döden, egde ett oupptäckt mord på sitt samvete, hvaraf åtankan och föreställningen lemnade honom ingen ro natt eller dag. Oaktadt denna synbara ångest, hvaraf han plågades, ville han dock icke lemna någon närmare beskrifning, hvarken om den mördades person eller omständigheterna vid mordets begående, utan att på förhand erhålla af mig vissa löften, dem jag trodde mig helt och hållet böra afslå. Slutligen och med kännedom af mannens orubbliga och oböjliga fasthet i utförandet af sina föresatser, samt för att kunna tillbörligt inverka på hans dödsberedelse, emo:tog jag under vissa förbehåll hans förtroende och hvad af detta hans förtroende jag enligt Banks ästundan och begäran borde och skulle efter hans död yppa, är, som följer, detta det hufvudsakliga: Att Bank ensam och allena verkställt sjelfva mordgerningen, efter hvilkens begående först de öfriga 3:ne medbrotislige, hvilka imedlertid postat, dels vid ingången till huset, dels vid dörren till rummet, der. gerningen verkställdes, insläpptes, att af dessa 35:ne personer, som till namnet uppgåfvos, Bank egde personlig bekantskap med en och var kamrat med den andre, som då tillika med honom tjenade vid andra gardet. Begge dessa voro vid tillfället af bekännelsen döde, den tredjes vistelseort och lefnadsöden voro Bank obekanta. Sijelfva mordgerningen var resultatet af en förut hållen öfverläggning emellan dessa 4:ra på en viss äfvenledes namngifven krog, der ock planen vid en rykande bäl bittida om morgonen sjelfva morddagen uppgjordes och vilkoren bestämdes för gerningsmannen. Denna bekännelse, om hvars sannfärdighet jag inom mig är fullt öfvertygad, vidhölls af Bank oförändrad i hans sista samtal, några stunder före hans