Aftonbladet – 25 juni 1845, sida 3

— Augsburger Allgemeine Zeitung innehåller följande korrespondentartikel ifrån Stockholm, hvilken synes oss innehålla några träffande tankar: Riksdagen är slut, och diskussionerna om dess följder samt om partiernas nya ställning hafva genast börjats. De sista riksdagstalen, nemligen de fyra ståndens helsningstal till Konungen vid riksdagens upplösning, tjena till utgångspunkt. Adeln och Presteståndet inskränkte sig till de vanliga helsningsformlerna; men Borgareståndet uttryckte sig mycket bestämdt i afseende på nödvändigheten af en representationsreform, och Bondeståndet gaf liflig påminnelse om statsbördornas jemna fördelning. Kort efter dessa förklaringars afgifvande meddelade tidningen Morgonen, en artikel, gående derpå ut, att hela det konservaiva partiet nu stode i opposition mot regeringen. Jm man dermed jemnför Konungens tal vid riksdagens slut och ministerens, genom hr Sillverstolpe, afgifna positiva förklaringar, hvilka ramställa en representationsförändring, åstadkomnen medelst ömsesidiga eftergiftern, såsom oundsänglig (menas förmodligen trontalet), så visar ig partiernas nuvarande ställning otvetydigt: Adel och Presterskap måste tvingas till att foga ig efter tidens kraf, och det kommer att bero uf dem sjelfva, om förändringen sker på ett för lem skonsamt eller skadligt sätt. Under sakerras närvarande skick har regeringen i och för ig ingen makt i representationsfrågan; om Adel och Prester tvinga henne att kasta sig i Borgare;ch Bondeståndens armar, så blir hon äfven nödakad att foga sig efter dessa stånds önskningar, ch förändringen kommer då att sluta temligen jarskt; om deremot den ännu välmående, efter godetar lystna adeln sluter sig till regeringen ch derigenom gifver reformvännerna pluraliteten nom Ständerna, så utfaller också reformen moleratare. Om icke det andliga ståndets hårdiackenhet låge i vägen, så vore denna utgång lästan gifven; men som det nu står, kan man cke med säkerhet yttra någonting på förhand. Loa fer