Aftonbladet – 23 juni 1845, sida 2

Ja, tala sakta, invände timmermannen bedröfvad, måste vi alla. Man skall snart tillväga oss hvarje ord vi få tala, och många skola snart icke mera kunna tala.n Sedan vände han sig till den förskräckta Gabriela och sade: Jag ville gerna förtiga hvad jag vet, åtminstone för er, som det närmast rörer; men snart skall ni erfara det, och hör det alltså hellre af mig än någon annan. Jag räddar min farl utropade Gabriela kraftigt och svärmande; ,vet ni det icke? Berätta nu hvad ni vill, berätta fritt, jag räddar honom ! Det kan ni icke — icke vi alla, sade timmermannen suckande och betraktade sin yxa, ty i mitt hus ankom för några timmar sedan en stark fransysk vakt och befallte mig, i ståthållarens namn, att, med mina gesäller, uppbygga en schavott midt på torget. Före aftonen skall den vara färdig. Redan i morgon, tillade han snyftande, skall Peter Konink hängas och jemte honom de andra fångarne. O, hvarföre stupade jag icke i går i striden? O, om jag i dag finge dö! Att, såsom borgare, resa galgar åt borgare, det är rysligt! — Ja, redan i morgon, innan solen uppgår, så lyder blodsdomen! Ett skri af fasa hördes rundt omkring. Gabriela stod bäfvande, men på hennes kinder uppflammade en feberrodnad, och med skärande ton upprepade hon: Redan i morgon, innan solen uppgår! Vi rädda honom, vi rädda alla de fångne, ropade de modigaste. Låt oss skynda och vinna de öfriga skråenl . Redan i morgon, innan solen uppgår,, sade Gabriela, uppfarande och vridande näsduken emellan händerna. Då måste jag bort, — nu — nu ge