Aftonbladet – 21 juni 1845, sida 2

omfamnade Gabriela och gret med henne. Fadren vände sig om, lade handen öfver ansigtet och lutade sig mot fönstret. Äfven Rinhilda torkade ögonen och satte sig i ett hörn af rummet. Afskedet blef nu fortskyndadt genom en knackning på fönsterposten, der fadren satt. Var god och kom, sade en välfvare; vi önska få veta, hvad som tilldragit sig på slottet. Vi äro ännu alla församladel Peter Konink vände sig nu om och sade: ,Så gå nu, herr grefvelp Guelf spratt till och lydde. Tigande räckte han modren handen och med en linz, outsägligt lidande bliek på Gabriela, lemnade han rummet, Till den snyftande doitren gick nu fadren och sade mildt och faderligt: Du har älskat en ädel yngling, och kan och får du ej mera se honom, skall ban likväl länge bära din bild i sitt hjerta. Må det nu trösta d g, Gabriela. Sedan gaf han Rinhilda banden och sade, allvarligt förebrående: Tiden och Gabriela sjelf skola godtgöra, hvad du emot ditt barn lättsinnigt brutit. Gabriela skall snart flytta till Gent, till min syster. Annu en gång tröstade han Gabriela, och gick ut med de orden: Jaz går nu; snart är jag åter hos erx Då han var gången, lemnade Gabriela fritt lopp åt sina tårar; ty så mild än fadren varit, gaf likväl sjelfva denna mildhet den fruktansvärda vissheten, att Guelf var för henne förlorad. VI, I väfvare mbeatets sammantonst tillgick nu ganska oroligt. Peter Koninks: försäkran, att niå