Aftonbladet – 16 juni 1845, sida 2

en adl Uc IorSta Iördringarna 1 Konsten, att leda uppmärksamheten på hufvudföremålet. En eländig smak är deremot det, att fästa sig vid småsaker, och att föredraga armod och svaghet för grandiosa former, hvilka utgöra naturens skönhet och rikedom. Den goda smaken behagar på en gång öga, hjerta och förstånd: den är grundad på delarnes inre samband till ett i jemvigt varande helt, och är, till sina verkningar ovilkorlig samt allmän. Men det finnes ännu en smak, som ligger endast i ytan, och beror på infall eller sed, innött vana, fördrag. Denna är ombytlig och delad, samt kallas mode. Den brukas i kläder och husgeråd, hvilka ombytas, såsom leksaker för dagen; men den förblifver helt och hållet fremmande för avchitekturen, hvilken har sekler att umgås med. Men någon torde misstänka att, när proportionerna kunna konstrucras med cirkel, och det för smaken gifves så naturliga ledtrådar, Ins. ernar påstå det vara helt lätt för en architekt, att behaga med byggnad. Visst icke! så hvarken vill eller kan Ins. tala. . Bernis kallade poesien: en konst att gifva kropp och färg åt tanken, samt handling och sjäk åt liflösa ting. Architekten, för att vara verklig, måste upp på samma höjd. Också är In:s klander, öfver vår tids architek : ter i Stockholm, icke tillkommet derföre, alt dessa herrar visserligen icke ännu hunnit till Olympen, om ej dit räknas den plats, der, såsom man säger, stekta sporfvar fara en i mun: Ing. skulle knappt ropa öfver, om någon gång deras förstånd, för att hvila sig, stått stilla; men han har anmärkt huru som han tycker, att det öfver allt gått baklänges, eller till oförstånd. Fns vet, att, för att vinna den nämnde goda smaken, det fordras, jemte djup tanke, öfning för ögat Arcehitekten bör vandra och se, men ej så att han endast aftecknar, deraf visserligen genom vanan härflyter ett slags formsinne, ungefär lika med en papegojas språkkunskap; men:så, alt han söker uppsöka själen i hvarje form, och gör sig reda för formens uttryck, samt d.-ri uppletar de der bokstäfverne, utan hvilkas rätta kännedom, man ej kan sätta tanken i skrift, medelst architektur. Detta är den enda väg för en architekt; men. hos oss går man den ej. Man nästan blyges för någon bekantskap med de gamle odödlige mästar-nes förtrogna, cirkeln och vinkelhaken. Man skall ha: måtten i ögonen, heter det, och göra architektur af sin andas ingifvelse; allt det der bråket med vetenskap och räkning behöfves ej, det blir stelt och är ej konst m. m. Om man ej kunde leda dessa herrars påståenden ensamt från okunnighet och: lättsinne, vore det svårt att begripa deras anspråk på en ur intet kommen skapande förmåga, heldst naturen sjelf, som annars icke saknar utvägar, ännu nödgas arbeta på gamla viset med mått och vinkelI hake, för att göra sina sköna byggnader med nöidig noggranhet och hushållnin ss. Hvem som närmare beskådat biens konstigt sammansatta och sköna hus, beundrar visst deras byggnadskonst. Den lila vackra kammaren för: en lefvande gäst, och, den till förrådsrum, äro alla med 6 väggar hvardera, och de hafva andra alldeles lika kamrar, vägg om vägg rundt omkring sig. Golfvet har den inneboende gemensamt med; sin antipod, och som det för bådas beqvämlighet ej kan vara platt, går det för båda nedåt med tre planer, som skata i spets. Konstruktionen blifver derigenom ganska svår; men dessa bostäder äro byggde med den korst och hu:hållning, att både väggar ech golf hafva en jemn, öfver allt lika tunnhet, och att intet förloradt mellanrum finnes någonstädes. Man har öfver detta byggnadssätt gjort de noggrannaste mätningar samt beräkningar, oeh funnit att, för att till huset använda den minsta byggnadsmaterial, det fanns intet annat konstruktionssätt, än det som biet följt. Biet går härvid strängt geometriskt till väga. Huber har efter mångåriga, omsorgsfulla iakttagelser utrönt, att ett bi har i sin kroppsbyggnad medel till följande konstruktioner, som det stundeligen begagnar. Det kan uppgå en rät linea, och göra ett plan. Det kan föra en linea vinTkelrätt emot en annan, och det kan dela en liInea i tvänne lika delar. Med dessa älven för vår byggnadskonst, brukliga konstruktionselementer sammansätter biet sitt hus. Ins. skulle ej hafva tagit fram denna lilla extra I byggnadshistoria, om han ej hoppades att genom Tbevis på konstruktionsbegrepp, noggrannhet och I hushållning, af ursprungligen så särdeles hög aukTtoritet, kunna något förmå med en påminnelse till våra architekter, alt snart gå in på geomeItriens kunskapsfält, samt taga afsked af allt måfå tloch alla penselfiktningar. i) Ett stort tillfälle till öfning blifver, hoppas IlIns., snart med ritningar efter program till vårt I j J Nationalmuseum, sedan 1 program kungjordt blifI vit mängden och beskaffenheten af allt hvad man der vill uppställa, samt dernäst utrymme, form och läge af den byggnadsplats man valt. 5) 5) Uti Den Konstitutionelle MM 43 för d. 6 dennex finnes intaget: I En insändare i Aftonbladet har föreslagit åt-) skilligi platser och deribland Helgeandsholmen. I detta projekt kunna vi för vår del alls icke instämma ..... Den i vårt tycke och på en gång bästa och lämpligaste plats, bland alla dem som ul blifvit föreslagne, är den assessor Crusenstolpe i sitt Tionde bref öfver ställningar och förhållanden mm AR V Ao KK Ks a z—— oo. oo Br