Aftonbladet – 16 juni 1845, sida 2

INÅGOT OM BYGGNADSKONSTEN I SVERIGE. (S!ut från AA? 4129.) De finnas nog som påstå att en så här ob uden gäst, i frågan om vårt National-Museum, är otillbörlig och må ingen talan ega. Ty det är en sed hos dem, som antagit namnet artister, men äro svaga i sina stycken, att de ej vilia kännas vid rättigheten för allmänheten att döma, när nemligen bon klandrar. Endast artister förstå sig på konst, mena de. PD Alembert har dertill svarat: Malheur aux productions de Vart, dont toule la beaute nest que pour les artistes. (Eloge de M. de Montesqu:eu.) ?) Vitruvius self begärde allmänhetens omdöme: Namque omnes homines, non solum ar chitecti, quod est bonum possunt probare (Lib. VT cap. 44.) 3) Och Cicero säger: Mirabile est, cum plurimum in faciendo intersit inter doclum et rudem, quam non multum differat in judicandoa.l. Ars enim cum a natuwra profecta sit, nisi naturam moveat ac delectet, nihil sane egisse videtur. (De Oratore, Lib. III cap. 34.) ) Dessa alla bevis om nyttan och rättmätigheten af publikens domsrätt i konstsaker borde ock minst behöfvas nu, då det handlar om byggnadskonsten, hvars första behof är att vara förstådd. Sjelfva frågan om hvad som är skönt kan här med tydliga skäl, och således säkrare än i någon annan: skön konst, afhandlas, emedan det sköna i arehitekturen utgår från mathematisk grund; ty der är det endast geometriska figurer och måtltförhållanden, som ingått i konstfogm. Grundvilkoret för skönhet i en byggnad är dål geometriskt, och består först deri, att delarne äro, till sin form i en innerlig öfverensstämmelse mel-; lan sig eeh med det hela. För denna öfverensstämmelse måste måtten afj en del gå jemt upp i en annan, eller ett afstånd; ms RK KAR LÅ LETA mäta det andra, så att. det mindre innehålles ett visst antal gånger i det större, utan rest. Ju enklare och noggrannare denna mätning är, desto lättare och klarare falter den i ögat, och ju angenämare intryck gör den på själen. Så öfverensstämma delarne, genom proportion till hvarandra; men detta kan vara iakttaget, och j st j j j dock kan der finnas: för högt, för lågt, för graunt, för enkel, för sökt, i afseende på ändamålet. Känslan af hvad som här passar sig, hvad som är lämpligt, utgör det ästhetiska, och kallas smak. Smaken är således ej amnat än ett innerligt samband emellan de döda linierna i formen, och formens ändamål. Den goda smaken behagar; den dåligx ger afsmak. Vi känna afsmak för allt det som ej har sam-! manhang med orsak och bestämmelse; der förmå !) Ins. har emottagit ett bref af den 8 dennes från P. A. E:m. Att insändarens. då utkomne tvenne artiklar, rörande National-Museum etc., så högeliger vunnit brefskrifvarens. bifall, kan icke annat än mycket fägna bonom. Ins. delar den värde anonymens tanka, att Svenskt jern bör användas, om cj just till hela byggnaden, såsom det i brefvet säges, dock visserligen till hela taket, tilltrappor, fönsterinfattningar m. m. samt i allmänhet till ornamenter af listverk, kolonner, o. s. v. Då arbetet sker i stort, bör detta kunna aflöpa för lindiigt pris, och all den nytta det skulle medföra mot eldfara är lätt insedd. Brefskrifvaren vill att portar och dörrar blefvo af massivt koppar, med upphöjda bilderier ur den Svenska, Romerska och Grekiska mythologien ock historien, samt att detta ärans ten pel för vårt fädernesland byggdes på granitfondament,. Hvad den första delen af denna önskan beträffar, delar Ins. den visserligen, så vidt den för kostnaden skull kan höras, och Ins. skulle ingenting högre prisa, än att den kunde det, åtminstone för de största ingångsportarne; isynnerhet som då tillfälle blefve att åt framtiden bevara ett minne af den utmärkt stora förmåga, hvarmed herr Qvarnström hedrar fäderneslandet. Den sednare delen åter, eller rörande granitfundamentet, måste väl i allt fall uppfyllas. t Ytterligare säger brefskrifvaren: Bland andra prydnader ville jag föreslå, att högstsalig Konung Carl XIV Johans staty då upprestes mellan National-Museum och Norrbro, i likhet med Peter den Stores i St. Petersburg, och omgåfves af ett vackert förgyldt jernskrank, heldst första ideen till ett National-Muscum tillhör den ädle hädangångne Marskalken och Konungen, hvars staty borde prydas med en förgyld krona. Åt Mälarsidan borde Carl XILs staty uppresas, och stranden prydas med en vacker eck-, bokoch poppel-allee.x Allt detta är också insändarens önskan. Sluteligen nämner brefskrifvaren, att han bland annat önskar Börsen vid det lilla fula Stortorget förvandlad till ett National-Lyceunmn, och att i stället att resa National-Museum på det sanka Carl XIII:s torg, torde i fonden ett palats åt prinsen och sjömannen Oscar der vara lämpligast, och en ny börs med en skön bazar vid Gustaf Adolfs torg å Kastenhofska qvarteretp. I hjertat är äfven Ins. för sådane ting på det allra högsta radikal; men uppfostrad af mycken erfarenhet, stannar han dock för dessa sista punkter hemma, och låter hoppet om dem göra sin kurs med brefskrifvaren, som visserligen också länge torde förut hafva fört det i kappsäck, eftersom han säger sig varit på en utländsk färd i 46 år. Brefskrifvaren leder äfven uppmärksamheten på eldfara nu å Helgeandsholmen, genom alla der befintlige skräphus,, vagnsrucklen och kungliga stallet med: foderstkullar. :) Ve de konstens alster, hvars hela skönhet är för artister. ?) Ty alla menniskor, icke architekterne allena, kunna pröfva hvad godt är.: A Cärdaelag är att HnNdar Jag tan bitasta AtlL hat rådar