Aftonbladet – 14 juni 1845, sida 2

betingar sig 3 eller flera månaders betalningsanständ, är pligtig genast sitt skuldebref till säljaren utgifva emot erhållande af qvitterad räkning, någon påföljd likväl ej finnes i samma förordning hestämd för den säljare, som, vid dylik försäljning af varor, underlåter att taga skuldebref af köparen, hvilken likaledes kan undandraga sig att sådant utgifva, utan att behöfva vidkännas någon olägenhet, hafve Vi, för Vår del, beslutat utfärdande af en författning, hvarigenom, såsom tilläg till 2 2 mom. af K. förordingen den 28 Juni 47983, varder stadgadt, som följer: Säljare, som underlåter iakttaga föreskriften i KE. förordningen d. 28 Juni 4798, att, vid försäljning af varor partivis, med tre eller flere månaders betalningsanstånd för köparen, förskaffa sig dennes skuldebref, vare förlustig den i 9 kap. 8 5 Handelsbalken bestämda rättighet till ränta från förfallodagen; vägrar åter köparen att för sålunda på tid köpta och af honom mottagna varor utgifva sitt skuldebref, anses han hafva frånträdt det betingade betalningsanståndet, och må säljaren sin fordran hos köparen genast utsöka; hvilket beslut Vi, under d. 99 sistl. April, hos K. M:t i underdånighet anmält. S 50. Med hänseende dertill, att några lagstadganden icke finnas, som betrygga den, hvilken till försäljning emottagit varor och derpå lemnat varuegaren förskott, för förlust ar det förstjutna, i händelse cgaren gör konkurs, innan varorna blifvit försålda och betalda, samt förskottsgifvaren dymedelst varit i tillfälle att sig godtgöra för förskottet, utan denne sednare deremot, om icke varorna blifvit specielt pantförskrifna, i allmänhet ansetts skyldig desamma återställa, utan att deri åtnjuta ringaste företrädesrätt, hafva Vi, för Vår del, beslutat utfärdande af en författning, hvarigenom stadgas: 4:0 Den, som från annan ort till försäljning emottagit varor, elier till honom eller hans ordres ställt connoissement derå, samt på blifvande köpeskilling för varorna lemnat förskott, eller i och för försäljningsuppdraget haft omkostnad, njute för sådant förskott och omkostnad med ränta, i händelse förskotltstagaren före försäljningen gör konkurs, förmånsrätt utur värdet af varorna, derest de finnas till förskottsgifvarens förfogande eiler under hans vård. 2:o Hafva varorna före konkursen redan blifvit försålda och levererade, utan att förskottstagaren erhållit liqvid, ege förskottsgifvaren att af försäljningssumman godtgöra sig för hvad han förskjutit, framför andra förskottstagares horgenärer, så vida uppbörden af betalningen är honom ombetrodd. 3:0 Den förmänsrätt, nu sagd är, eger icke rum, om förskottstagare och förskottsgifvare äro boende på samma ort och varorna der blifvit till försäljning öfverlemnade, så vida ej, vid varornas öfverlemnande, blifvit så förfaret, som logen i fråga om försträckning emot Jös pant förmår. Hvilket Vårt beslut, under d. 45 innev. månad, blifvit hos K. M:t i underdånighet anmlädt. 54. Enär Kongl. Förordningen d. 9 Maj 1835, angående hvad iakttagas bör vid handel om lösören, dem köparen låter i säljarens vård qvarblifva, icke funnits tilifyllestgörande för det med berörde författning afsedda ändamålatt förekomma bedrägliga köpeaftal, till mehn för borgenärers rätt, hafve Vi, för Vår del, beslutat utfärdande af ny författning i detta hänseende, på sätt Vår, med anmälan om detta beIslut, den 15 innevarande månad till KX. M. aflåtna und. skrifvelse innehåller. g 592. Då för aktiebolag, hvilka, i anseende till deras särskilda beskaffenhet, ej äro hänförliga till den art af bolag, som afses i 45 kap. Handelsbalken, all bestämd lagstiftning för närvarande saknas, hafye Vi, till afhjelpande af denna brist, för Vär del antagit den lag i berörde hänseende, som i Vår med anmälan om detta beslut, till K. M. den 43 innevarande månad aflätna und. skrifvelse innehåller. S 53. Sedan K. M., medelst aflåtne nåd. propositioner af den 47 och 49 December nästlidet år, behagat till Oss öfverlemna upprättade förslag, dels till förbättrad brottmålslag, under benämning af strafflag, och dels till särskild lag om verkställighet af fängelsestraff; så hafve Vi, ehuru Vi ej medhunnit att vid nu tilländagångna riksmöte fullständigt granska och pröfva ifrågavarande lagförslag, dock, erkännande behofvet af en ny brottmålslag, antagit de hufvudgrunder derför, som innefattas i 2 och 6 kapitlen af förslaget till ny strafflag samt i den särskilda fängelselagen, nemligen: a) att allmänna straffarterna böra vara följande: 4, Dödsstraff, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8, Fängelse i sju grader, 9, Böter; b) att fängelsestraffen böra vara: första grad, på lifstid, andra grad, från åtta till och med tio år, tredje grad, från sex till och med åtta år, fjerde grad, från fyra till och med sex år, femte grad, från två till och med fyra år, sjette grad, från sex månader tiil och med två år, sjunde grad, från och med trettio till och med etthundraåttatio dagar; . c) att fängelsestraffen skola undergås i allmänna straffanstalter, inrättade dels till ensamhetsfängelse i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det så kallade Philadelphia-systemet, dels till gemensamhetsfängelse, i hufvudsaklig likhet med det såkallade Auburn-systemet; d) att till en början och i den mån tillfälle dertill gifves, ensamhetsfängelse skall begagnas för dem, som dömas till fängelse i sjunde eller sjette grad; e) att då de i lagen bestämda fängelsestraff verkställas i ensamhetsfängelse, en viss del af strafftiden skall afkortas; f) att böter skola i allmänhet i lagen bestämmas till ett visst minsta och högsta belopp, dock med förbehåll att för särskilda fall, der så pröfvas nödigt, härifrån göra undantag; N —g) att böter, vid saknad tillgång till deras gäldande, skola förvandlas till fängelse, som dock bör