Aftonbladet – 14 juni 1845, sida 2

—— Mr nn RM Mk en säng, dit Tisbe låtit hemligen föra henne, medan Angelo menade henne ligga i ett grafkor, död af ett förmodadt git, som Tisbe utverkat åt henne i stället för bilan, men som blott var en sömndryck: redan afbidade åskådarne pjesens slutliga lösning, då ropet brand hördes. Icke en minut åtgick, innan salongen var nära nog tom: Catharina lösgjordes med ens ur sömndryckens band, och med ett det lifligaste skutt for hon ur sin säng: den dödade Homodei framstörtade på teatern i nattrock: de mest direkta, aldrig beträdda genvägar öppnades nu mellan avantscenen och teatern, mellan amfteatern och logerne, hvarvid åtskilliga af åskådarne visade ganska lyckade prof på vighet och smidighet i rörelserna. Men snart förkunnade Rodoifo-Hessler, hvad äfven de lugnare bland åskådarne redan märkt, att ingen fara vore å färde, och att, om man blott hade en stunds tålamod, skulle stycket fullbordas. I afbidan härpå, ropade några af de få qvarvarande på musik, men herrar musici vågade icke så snart vända om i sin flykt. Då de ändtligen åter infunnit sig, var salongen ännu lika blottad på äskådare; men de visste nog hvad troiltoner som skulle vinna genklang i de goda Malmöhboernas bröst och åter locka dem in på den utrymda skådebanan, ty knappt hade de blåst några takter af polkan, förr än den bortskrämda publiken i god takt indansade i logerne och på parterren, och hade der troligtvis länge, så mycket utrymmet medgaf, fortsatt darsen, om ej musiken tystnat, då den imedlertid nedfällda ridån äter uppgick och Catharina åter var skendöd och allt åter i god ordning, hvarefter pjesen, oafbruten, fick nå sitt slut. — Lamp-os och ett antändt papper lära vållat denna störande oreda. — Under förlidet år uppfördes på Madridsteatern: 82 nya originalstycken, hvaribland förstlingsprodukterna af 24 i Madrid vistande poeter. Deras antal i hela Spanien skall uppgå till 230: