Aftonbladet – 14 juni 1845, sida 2

xicografisk embeisvanar — —; angenäm lätthet och på utvägar outtlömligt savoir faire — —. Det tyckes då, att man bör kunna slå sig ut någorlunda och vara nöjd med mindre, äfven utan att kunna ens iemföras med så mångav utmärktheter, som den gamla konseljen lärer inneburit. Det öfverklagade missbruket i afseende på försäljningen af teaterbiljetterna till de representationer, i hvilka m:ll Lind uppträder, har, såsom man redan ser al artiklar i morgontidningarna för i dag, hittills ingalunda blifvit afhjelpt genom den utlofvade anordningen, att allmänheten skulle få göra queue och inga biljetter under band försälJas; och hvad biljetterna till gårdagens spektakel beträffar, hafva en mängd personer anmodat Redaktionen ait genom Aftonbladet framställa deras, såsom det vill synas, med fullt fog anförda klagomål. Enligt den utfärdade annonsen, att alia biljetter voro tillgängliga för allmänheten, hade nemligen flere hundrade menniskor samlat sig och börjat formera queue redan ifrån klockan half sju på morgonen. De insläpptes likväl icke ända till biljettluckorna, utan stodo, väntande, ifrån yttre förstugan åt Gustaf Adolfs torg och derifrån långt ut på torget, Ull klockan öfver ett qvart på 40. När då dörrarne öppnades, hade åtskillige andre personer, hvaribland man såg flere af teaterpersonalen, banat sig audra vägar öfver teatern till den inre förstugan, utan att direktionen vidtagit någon anstalt till förekommande deraf, eller att det förbindrades af hr adv.fiskalen Fredholm, som befann sig på stället med polisbetjening, för att hålla ordningen. När nu biljettluckorna upplätos, bade desse förutkomne personer rusat till, innan någon af queuen hann framkomma, och uppköpt, några 46 ull 20 biljetter för öfre eller nedre amfiteatern, andra åter flera loger; med ett ord, hela förrådet var så uppköpt, då queuen framkom, att redan de, som befunno sig i fjerde ledet af densamma, fingo till svar, alt endast på fjerde och femte raderna biljetter ännu voro att tillgå. Ett ganska vackert drag af publikens resignation och tålamod var härvid, att oaktadt detta uppenbara missbruk (som äfven sedermera visat sig derzf, att biljetter frampå dagen, till flerdubbelt förhöjda priser, varit att tillgå på operakällaren) likväl icke något tumult uppstod, utan hvar och en gick fredligt sina färde. De stackars biljettförsäljerskorna voro de enda, som efteråt fingo sitta emellan, då åtskillige personer öfverhopade dem med förebråelser, i tanka att felet låg hos dem, hvilket ej var händelsen, emedan de icke kunde vägra biljetter åt dem, som kommo till luckan. Ehuru vi äro öfvertygade, att direktionen sjelf är ledsen öfver hvad sålunda inträffat, och framdeles ställer så till, att någon brist på biljetter för den väntande allmänheten ej uppstår, åtminstone icke efter M:ll Linds afresa, har Red. dock ansett sig böra efterkomma talrika uppmaningar att ej lemna saken obemäld. Om icke hela anordningen för allmänheten skall vara ett narrverk, måste det vara ett åliggande att tilise, det icke andra kunna få inkomma på smygvägar, hvilket direktionen och polisen gemensamt borde kunna förekomma; och jemväl slutligen, alt icke mer än ett visst antal biletter på amfiteatern eller en loge må få uppköpas af hvar och en, då flere hundrade befinna sig väntande i efterhand. Slutligen ha vi äfven trott oss böra lemna rum för nedanstående med anledning af denna tillfällighet insända reflexioner: Man klandrar, och det med skäl, de lägre klasserna då af dem oordningar begås och man klagar öfver deras ringa aktning för lag och rätt, men man gör dock ganska litet för att på upplysningens väg och genom goda cxempel vinna förändring i detta förhållande, och hvad värre är, man blundar, då understundom de mera bildade med ett förnämt trots gifva allmänheten exempel af ett ganska ytligt begrepp om rättvisa, och om den aktning publiken äger rält att fordra af autoriteter. Insändaren föraniedes till dessa reflexioner med anledning af gårdagens tilldragel!se vid Stora Teaterns biljettförsäljningskontor. ,Mäånne det kan vara rätta sättet att få den nya metoden vid hbiljettförsäljningen, hvilken verkligen befordrar ordning om allt går rätt till, antagen, alt den publik, som på god tro ställer sig i queue, genom tcaterdirektionens försorg uppenbart blir narrad och utan biljetter. Insändaren tror detta lika litet som att en teaterdirektion i hvilket annat land som helst skulle våga att behandla allmänheten på sådant sätt. För insändaren kan det visserligen vara likgiltigt om han bivistar ett spektakel mer elier mindre, ehuru det alltid är en förlust att gå miste om en representation der vår utmärkta skådespelerska och förtjusande sångerska uppträder, men för honom är ingalunda likgiltigt då en autoritet (teaterdirektionen) med väld och orättvisa behandlar allmäna oe a